The Big Apple, New York. En stad med både stora och små brott, där hårdkokta poliser gräver efter ledtrådar i samhällets skuggsida … Vänta, hårdkokta poliser? I FAKE? Njaee … FAKE innehåller stora doser humor, en massa flörtande och flera sympatiska karaktärer. Däremot inte särskilt mycket realistiskt polisarbete – inte konstigt det, för de flesta karaktärer är mer upptagna med sina känsloliv än jobbet, känns det som. Men det är en ruskigt kul shounen-ai serie och tecknarstilen är originell. Med viss inspiration från amerikanska tidningar är FAKE utmärkt läsematerial för den som tröttnat på trånande, ångestfyllda bishounens med långt hår.
Huvudpersonerna, Dee Laytner och Randy ”Ryo” Maclean, är ett par New York-snutar.
Dee är öppet bisexuell och finner direkt intresse i sin nye partner, som reagerar med förvirring och misstänksamhet, men egentligen inte är helt emot idén. Däremot har de väldigt olika inställningar till förhållanden, så Matoh lyckas dra ut på dansen i sju volymer utan att det känns krystat.
Hon introducerar också en rad komplikationer. Först och främst Ryos fosterson Bikky, som de plockar upp i första berättelsen. Son till en smågangster och själv halvt på väg att bli ligist (men med ett gott inre, det är trots allt en komedi) ger Bikky och hans kompis Carol upphov till mången frustrerad huvudvärk hos Dee. Även överentusiastiske polisen J.J, som råkar vara kär i Dee, och stilige Berkeley Rose som har ett mer än professionellt intresse för Ryo, utsätter paret för prövningar. Man sympatiserar ofta med stackars Dee, som inte vet vad han ska göra när hans stilige partner inte kan bestämma sig. Åka på semester till England tillsammans? Ja. Men kyssas i månskenet? För läskigt!
FAKE passar alla som gillar komedier eller shounen-ai. I mitt tycke är det en av de serier man kan njuta av även om man inte har ett starkt intresse för vad de snygga karlarna kanske, eller kanske inte, kommer att göra i sängen. Storyn är bra (om än ofta orealistisk) och vitsarna roliga, men visst är det romansen som står i centrum. Bifigurerna är också kul, väldigt trevligt med en shounen-ai-manga med några sympatiska kvinnor. Det förekommer dock en del våldsscener och i sista volymerna hettar det till lite, så inget för de yngsta.
Det finns även en
kort anime, som har samma handling som ett kapitel av mangan. Okej kvalitet på animationen och roligt att se, men man förstår nästan ingenting om man inte läst mangan. Har man däremot koll på bakgrunden, är den definitivt värd att plocka upp.
