av Fumi Yoshinaga
Harutaro börjar gymnasiet ett år och en månad senare än alla andra. Han har nämligen precis blivit färdigbehandlad för leukemi och kommer in i klassen som en frisk och levnadsglad fläkt. Harutaros klass består av elever av alla dess slag och berättelsen kretsar kring dem alla.
Kul att veta:
Fumi Yoshinaga skriver både
shoujo- och yaoimanga regelbundet. Flower of Life är ett exempel på hennes shoujomanga och gavs i Japan ut av samma förlag som hennes tidigare jättesuccé,
Antique Bakery.
Omdöme:
Första gången jag läste Flower of Life var för 3-4 år sedan och jag inser nu i efterhand att jag fullständigt missförstod den. Eftersom jag trodde att serien var en
yaoimanga blev jag besviken på att det inte direkt handlade om detta och gav bort första delen direkt efter att jag läst den. Nu i efterhand, när jag läst och uppskattat både
Antique Bakery (shoujomanga) och
Jaques & Gerard (yaoi), har jag börjat förstå och uppskatta Yoshinagas sinne för humor och insett varför hon är så populär bland läsarna i Japan.
Flower of Life lyckas blanda allvarliga ämnen som livshotande sjukdom, ensamhet och utanförskap med subtil humor och absurda situationer. Harutaros klasskamrater är t.ex. både snälla och tjockskalliga på samma gång. Det finns en underbar scen där Harutaro försvarar sin knubbiga bästa kompis Shota mot de välmenande klasskamraternas påstående att Shota är ”ett fetto av det allra bästa slaget”, utan att inse hur mycket de faktiskt sårar stackars Shota, som har komplex för sin vikt. De menar väl och ändå blir det fel, precis som det ofta blir i livet när man häver ur sig något utan att tänka sig för.
Harutaro i sin tur är en intressant huvudperson. Efter att ha överlevt en svår cancerbehandling är han hungrig på livet och öppen inför alla. Tyvärr inser han inte alltid att alla andra faktiskt inte är så öppna och rättfärdiga som han själv. Han kan emellanåt vara lite väl fördömande vad gäller saker han anser vara omoraliska, som t.ex. hans två lärare som har ett förhållande med varandra, trots att en av de två är gift och har barn. Dessutom kommer han på inga villkor överens med Shotas andra kompis, Majima, en tystlåten, till synes urcool kille som dock visar sig vara en supernörd med försmak för
bishoujomanga och
moe. Här ser vi ett exempel på Harutos avundsjuka eftersom han vill ha Shota alldeles för sig själv.
Om det är något jag ska klaga på är det bristen på förklaringar för alla japanska ord och uttryck som av någon oförklarlig anledning har behållts i texten. Jag tror t.ex. inte att många läsare på rak arm vet att ”Sangetsuki” är en japansk litteraturklassiker. Dialogen är dessutom något styltigt översatt emellanåt.
Det är dock så mycket att tycka om i själva berättelsen i Flower of Life att det är svårt att välja vad man ska nämna. Jag är glad att jag gav serien en andra chans och har insett att Fumi Yoshinaga är en mästare på dramakomedi som inte känns sockersöt eller smörig. Hennes flirt med yaoimanga i Flower of Life är dessutom seriens allra skickligast upplagda skämt...
Serien passar lite äldre läsare p.g.a. allvarliga ämnen som cancer, men innehåller inget barnförbjudet material, bara mängder av underbara scener som värmer hjärtat och lockar till skratt, gång på gång.
