Istället för sedvanliga "ond mot god" är Genshiken "otakus mot världen". Välkommen till ett älskvärt besök i subkulturens frivilligt missförstådda undergroundvärld.
Jag hade precis kommit in genom dörren, jetlaggad och i rätt sinnesstämning, då jag tryckte igång första delen av denna lättsamt återhållsamma anime. På en resa till Kanada hade jag precis fått uppleva hur det sämsta sättet att imponera på japanskor är att namedroppa mangaförfattare - något som skulle bekräftas i min nyinköpta serie.
I Landet där solen går upp är studentföreningar om möjligt än mer substantiellt än i USA och första dagen på sin eftergymnasiala utbildning haglar erbjudanden om olika medlemskap på den ängsliga färskingen Susahara. Lotten faller på animeklubben Genshiken - kulturforskning med fokus på modern visualitet.
Historien nöjer sig med att surfa på ytan, men hålls ovan vattennivån av sin underbara karaktärsdesign - ni som hängde hos gamla KyoumiKai, har köat för Star Wars-biljetter eller varit på rymdkonvent vet vad jag menar med att Susahara får möta svettföreningens alla ärkenördar: cosplayern, gamern och den hormonstinna hentaifluktaren. Det jordnära intrycket påminner om 90-talsdokumentären Trekkies (om odistanserade fans som kollat Star Trek en gång för mycket) - det här är otakus såsom de upplevs i verkliga livet, vilket underlättar för Genshiken att självparodiera både sig själv och allt som hör fankulturen till – utan att någonsin bli fördömande - och underhåller därför fler än hardcore-japanofilerna.
Det spelas beat’em-up, fönstershoppas i gimmickparadiset Akihabara och analyseras anime. Då främst Kujibiki Unbalance, en av få populärkulturella referenser utan verklig förlaga. Precis som i
Martian Successor Nadesico får man nämligen följa en anime i animen.
I Kujibiki Unbalance, där svamp verkar vara gurun, ligger teckningsstilen närmare Snow Fairy Sugar och annan sötningsmedelsanime, vilket bara gör att huvudserien uppskattas än mer för sin originalitet.
Det femte hjulet i klubben är Saki Kasukabe, det sofistikerade (nåja) och attraktiva kexet som hänger med grabbarna blott för att få vara nära sin pojkvän, den snygge men totalt borttappade Kôsaka. Saki blir den sköna kontrasten till otakusarna som allena höjer seriens karaktärsutveckling.
Den svenska textningen kräver en del av tittaren då den är nerklottrad till synes utan korrekturläsning - "komplicerat" med z och "kom" med två m torde vara nya lågvattensrekord - men köper du den överkomliga svenska utgåvan (kunde du tänka dig det för tre år sedan?) extramatrialas du med ett fullängdsavsnitt av hysteriska Kujibiki Unbalance, en lika kul som innovativ twist.
Snuskanimereferenserna är få men faktiska, men det är främst för att den grundas på självparodiering och popkultreferenser som jag vill understryka att Genshiken har sin målgrupp ovan byxmyndigheten.
Annars rekommenderas Genshiken till dig som gillade
Strawberry Marshmallow men har ena foten kvar på Jorden.
