Ghost in the Shell 2.0 är en omarbetad version av Mamoru Oshiis animeklassiker från 1995, och släpptes i samband med lanseringen av Oshiis senaste film Sky Crawlers.
För versionen 2.0 omarbetades all gammal animation med hjälp av modern digital animationsteknologi, då särskilt 3D-CGI. Vissa sekvenser byttes även helt ut mot ny animation. Även Kenji Kawaiis orginalmusik omarbetades delvis samt ommixades för att passa moderna surroundsystem. Vidare spelades dialogen in på nytt, och modifierades lätt. Den största förändringen av Ghost in the Shells ljudbild är onekligen ersättandet av den manliga röstskådespelaren Iemasa Kayumi som spelade "the Puppet Master" i originalversionen, med röstskådespelerskan Yoshiko Sakakibara.
Det har med åren blivit så pass populärt bland regissörer att återvända till sina tidigare alster och "förbättra" dem på diverse olika vis att man numer knappt höjer på ögonbrynen över en ny directors cut eller special edition. Giganter inom industrin som George Lucas, Steven Spielberg, James Cameron, Ridley Scott med flera verkar inte kunna hålla sig ifrån sina gamla rullar. Det är som om regissörers gamla filmer utövar en mystisk dragningskraft på sina skapare som tvingar dem att riva bort sina mentala sårskorpor över hur deras filmer "borde" ha blivit och på nytt sätta igång att pilla. Resultaten brukar variera. Ibland känns det rättfärdigat, oftast inte.
Anime industrin har länge stått utanför denna trend med nya versioner, men Oshii kunde uppenbarligen inte hålla sig. Resultatet är Ghost in the Shell 2.0.
Oshiis klassiker från 1995 har genomgått ett tämligen omfattande kirurgiskt ingrepp, och frågan som måste ställas är givetvis om resultatet är en monster eller en skönhet? Jag vill hävda att resultatet ligger någonstans mittemellan.
Det är snyggt, bitvis väldigt snyggt. Många av de scener som skildrar nätet i originalversionen har onekligen mått bra av sin uppdatering. Så gott som alla scener har på ett eller annat sätt putsats, och ibland har det skett på ett så diskret vis att om man inte medvetet letar efter det är det svårt att märka. Jag upprepar, det ser helt enkelt väldigt snyggt ut.
Men allt är inte av godo. Vissa sekvenser, framför allt öpningssekvensen och Mokotos dyksekvens har helt ersatts av datorrenderad grafik som ser att komma från något halvtaskigt TV-spel. Den digitala animationen står i sådana scener ut, och inte på ett bra sett. Det skadar filmens helhetsintryck. Det är trist att teamet som skulle renovera filmen inte kunde hålla sig till de diskreta ingrepp de gjorde och som blev så pass lyckade. Hade de inte gapat efter för mycket hade Ghost in the Shell kunnat hamna på samma nivå som originalet. Nu blev det bara en något sämre special edition, och sådana finns det alldeles för många av.
Slutbetyget blir ett nja. Vissa delar av filmen har uppenbarligen vunnit på att bli polerade, samtidigt så har andra delar blivit närmast vanställda. Om man är ett hardcore Mamoru Oshii-fan så är det definitivt av intresse att se denna version, annars för man bättre i att se originalet.
(
Originalet får givetvis betyget 5/5)
