av Anike Hage
Anya kommer till en ny skola känd för sina framgångsrika idrottslag, hon skriver direkt upp sig på basketlistan. Tyvärr är hon både för kort och dålig på basket.
Men skam den som ger sig! Anya uppsöker i stället fotbollslaget där hon är mer välkommen – bara hon inte förväntar sig att spela. En tjej i laget förklarar att hon kan förvänta sig år på avbytarbänken, matcher är bara att glömma.
Nu får Anya nog och startar därför ett till fotbollslag, där alla är välkomna. Ingen bryr sig dock, förrän skolans enda gothic lolita kommer på idén att designa goth-inspirerade dräkter. När dessutom Delia, en populär och sportig tjej, tycker synd om gänget och blir deras hjälptränare börjar saker och ting röra på sig.
Nästan lite väl snabbt. Plötsligt har de sin första match följande fredag och laget har inte ens hunnit börja träna. Dessutom kommer Leon, en kille Anya tidigare haft tråkiga erfarenheter av, och vill vara med i det gotiska fotbollslaget.
Omdöme:
Om jag hade fått ett fanzine med Gothic Sports i handen hade jag tyckt att bilderna var tekniskt okej, men ändå känt att författaren förlorade på att inte ha ordentliga bakgrunder. Är något egenpublicerat kan det finnas olika anledningar till det, t.ex. ekonomiska eller tidsbrist – det är ju ändå en hobby. Men för en manga som ges ut inte bara i hemlandet Tyskland, utan översätts till engelska, finns inga som helst ursäkter för att släppa en så taffligt producerad bok.
Det finns knappt några bakgrunder, lite hus i en panel här eller där, resten är bara flytande huvuden och folk som står och sitter i tråkiga poser på snabbskissade möbler. Inte ens lite screentones har lagts in. Skuggningen är i stort sett obefintlig och resultat liknar mest ett halvfärdigt exempel från en ”hur man tecknar manga-bok”. En som dessutom inte håller så hög kvalitet, för rörelserna är klumpiga och inte alls tillräckligt dynamiska för en sportserie.
Varför Tokyopop brytt sig om att slänga in flera färgbilder i början och slutet av den här mangan, något de ofta struntar i för produkter av mycket högre kvalitet, övergår mitt förstånd.
Berättelsen är därtill välbekant från några hundra amerikanska sportfilmer.
Förlorarna och de utstötta bildar ett lag, alla ”duktiga” är emot dem, och de måste spela en match på vars utgång allt hänger – i detta fall för att laget överhuvudtaget ska få finnas. Tror någon att detta helt otränade lag kommer att förlora och ge upp? Näe, såklart inte, då skulle ju berättelsen få ett snöpligt slut efter lite över en volym.
Det som ändå kan bära sådana här berättelser är sympatiska figurer och en stark känsla. Man vet att de kommer vinna på något sätt i slutet, men man följer dem gärna på resan dit. Tyvärr är personerna i Gothic Sports ganska intetsägande och huvudpersonen är ibland rent ut sagt irriterande. Varför då läsa en berättelse som berättats så många gånger tidigare?
Länkar:
Provsida finns att läsa hos
Tokyopop
Intervju med författaren 
