Kazuya är en helt normal kille med ett helt normalt liv, tills den dagen han råkar röja en utomjordings hemliga identitet. Den söta utomjordiska flickan Hina bönar och ber Kazuya och hans mamma att de ska adoptera henne, för kommer det ut att hennes identitet är röjd kommer hon förlora sitt jobb.
Kazuyas mor, som alltid velat ha en dottar, adopterar gladeligen Hina. Det blir starten för en hel invasion av rymdbrudar med hemliga identiteter och problem.
Det har gjorts två OAV-serier baserad på denna manga, riktigt varför förstår jag inte. Det här är en harem-manga likt många andra inom genren. Pojke tvingas ofrivilligt bo med en massa snygga tjejer, som alla är olika för att passa alla läsares smaker. Vi har den lilla söta oskyldiga tjejen, den manshatande våldsamma tjejen, tjejen som ständigt raggar på huvudpersonen osv.
Inte heller är serien värst snygg, anatomin ska man inte tala om och i allmänhet känns det mesta lite amatörmässigt ritat.
Men varför förvånar denna serie? Varför ger jag den en trea?
Betyget får jag erkänna att jag inte är helt säker på, överlag kändes serien ganska mehä, inget nytt under solen som sagt och det mesta var väl ganska mediokert utfört.
Det som faktiskt överraskade, till min enorma förvåning, var den manliga huvudpersonen, Kazuya. Vanligtvis i serier som denna brukar huvudpersonen vara tafatta naiva pojkar som antingen är lite smygpervo eller så hamnar de i situationer som får dem att uppfattas som perversa. Men givetvis har de ju egentligen ett hjärta av guld som får alla tjejerna att älska dem.
Kazuya är varken ett pervo eller vidare intresserad av tjejerna, i alla fall inte på ett romantiskt plan. Han verkar mest irriterad över situationen men finner sig i den och försöker göra det bästa av den.
Det känns skönt och väldigt uppfriskande att just slippa den stereotypa huvudpersonen från harem-manga. Här är en kille som fullständigt skiter i att han omringad av snygga tjejer, han vill inte se dem nakna och är mest utled på att hans liv blir övertaget av utomjordingar, och trots detta orkar han hjälpa de stackars tjejerna när de är i sticket och talar dem till rätta när problem uppstår. Enbart Kazuya får mig att höja betyget från godkänt till bra, visst allt annat var rätt banalt, men han är värd den där extra lilla höjningen.
En av anledningarna till att första volymen känns just banal är att varje kapitel enbart är till för att presentera en ny brutta. Detta gör att det inte hinner bli så mycket karaktärsutveckling eller utveckling på historien heller för den delen. Istället slängs vi in i ett nytt litet äventyr med hemliga identiteter och utomjordiska tjejer som behöver ett nytt hem. Lyckligtvis verkar det som att de avverkat alla introduktioner i första volymen. Förhoppningsvis blir det lite mer substans i de följande volymerna, för jag läser gärna mer, enbart på grund av Kazuya.
