av Satoru Takamiya
Heaven’s Will känns som början på en längre berättelse och är alldeles för kort för att hinna utveckla sin berättelseidé. Men den bjuder i alla fall på tjusiga teckningar och stiliga karaktärer samt en spännande och lagom lättsmält berättelse om vampyrer och demonutdrivning.
Sudou Mikuzu kan se spöken. Ja, man kan till och med säga att hon drar till sig dem. På grund av denna tvivelaktiga gåva har hon lärt sig försvara sig mot de mindre farliga andarna, men hon är för rädd för att ta sig an större och farligare sådana. Så en vacker dag, när hon håller på att råka riktigt illa ut, får hon hjälp utav Seto, en ung pojke i Gothic Lolita-utstyrsel. Tillsammans med sin följeslagare, vampyren Kagari, driver han bort anden. Mikuzu beundrar Seto för hans mod och mentala styrka. Tillsammans börjar de sammarbeta för att driva bort onda andar, för en liten slant förstås.
Omdöme
Jag gillade verkligen upplägget i Heaven’s Will och blev ganska besviken när jag insåg att den tog slut innan den egentligen riktigt hann komma igång. Seto och Kagari är intressanta och komplexa karaktärer, som på flera sätt bryter mot normen för manliga karaktärer i shoujomanga. Mikuzu i sin tur är en sympatisk huvudperson, vars problem och känslor säkert många yngre läsare kan känna igen sig i. Delarna som handlar om vampyren Kagaris något motvilliga acceptans av Mikuzu i hans och Setos liv är välskriven och trion är välbalanserad ur berättelsesynpunkt.
Serien kryddas av den charmiga begynnande romansen mellan Mikuzu, som är rädd för killar, och Seto, som ser ut som en tjej och därför inte skrämmer Mikuzu. Detta kan säkert kännas lite udda med våra mått mätt att en tjej blir kär i en kille för att han påminner henne om en flicka, men i japanska tjejserier anses det inte vara lika konstigt. Ofta är det mycket större klyftor mellan unga flickor och pojkar i Japan än i Sverige. Därför är det inte otänkbart att en flicka knappt får chansen att umgås med killar i sin egen ålder förrän hon blir lite äldre, precis som Mikuzu.
Angående seriens öppna slut så erkänner mangatecknaren själv i seriens efterord att Heaven’s Will inte riktigt blev som hon hade tänkt sig (OBS! Av någon obegriplig anledning står slutordet innan sista kapitlet och innehåller flera spoilers för slutet, så hoppa över det när du läser serien första gången). Lite tråkigt, tycker jag. Det är lite samma sak som händer i Rie Takadas
Gaba Kawa, som också var lovande och sedan tog slut lite för abrupt. Kanske stressas serien i onödan, eller så tar de sig inte tid att tänka igenom sitt manus ordentligt i förväg.
Jag känner mig lite snål som bara ger Heaven’s Will "godkänt", men i och med att serien inte riktigt lyckas genomföra det den till en början utgav sig för att göra så tycker jag inte att jag kan sätta betyget "bra". Trots seriens tillkortakommanden rekommenderar jag den till er som gillar romantiska serier med lite övernaturliga inslag, till exempel
Vampire Knight,
Fruits Basket,
Fairy Cube och liknande. Serien innehåller inget vuxet material, även om den är lite kuslig ibland, och passar för de flesta.
