Det är osälla dagar i Parse och mitt i sandlandet frodas unge grubblaren Arslan (kronprins och inget lejon) som nu ser sina krigarstammar lika utspridda som ett pussel efter en nysning. Fagre Arslan sadlar sin häst och med sin betydligt råare riksgeneral i ryggen ger de sig ut i ökennatten. Med Arslans natursköna karisma ska de sammanfoga de en gång starka banden hos landets arméer, för att ha en chans att återuppta striderna mot de överlägsna trollkraftunderstödda krigarna i Rusitania.
Ursprunget till animen går hela vägen tillbaka till 1800-talets Iran då kungahusets författare skapade berättelserna om en Amir Arsalan. Äventyren lästes och beundrades 100 år senare av japanska doktoranden Yoshiki Tanaka, som ligger bakom 80-talsklassikern Legend of the Galactic Heroes. Tanaka fattade pennan och inledde evighetsromanserien Arslan Senki, som förövrigt är illustrerade av fanfavoriten Yoshitaka Amano.
Heroic Legend of Arslan är alltså animetolkningen som berättar episoder från bokens värld i sex kvalitetsvarierande avsnitt och som i ett nyförlöst anime-Sverige var ett ”måste-ha”.
En animeproduktion stämplad i 90-talets gryning innebär daterad tecknarstil i klassisk skägglös bishounen-stuk, med en typisk blyertsslarvig känsla över de feminina ansiktsdragen. Den smula långsammare berättartekniken lockar lika många nostalgiker som den kräver mycket från den kartigare tittaren. För fantasyfans med en gnutta tålamod serveras en förnäm berättelse med den gamla skolans råbarkade krigstrategier och blodiga fältslag.
Om du föredrar brittisk
Monty Pyton-aristokrati eller det bajsnödiga samurajtugget, spelar mindre roll. Trots att både japanska och engelska dubbningarna dränks av kvasilyrik, fungerar båda i sammanhanget då de gamla vapnen och rustningarna flåsar medeltids-Europa. Konsekvensbrytning utvarnas dock då översättarna byttes ut efter halva resan.
Det presenteras en vid skara rollfigurer vars öden skildras genom olika historier, dock är alltför många högmilitaristiska och föga intressanta, vilket skymmer glimten i ögat som annars känns självklar för en äventyrsanime. I den tre år yngre och betydligt budgetvänligare uppföljaren Age of Heroes forsätter nya personer att introduceras och det är här någonstans OAV:ns svansiga minustecken sviktar med nådastöten: Skaparstudion fick abrupt halshugga produktionen och efter sjätte episoden har Arslan ännu inte funnit Ruknabard, seriens egen Excalibur. Det avslutande avsnittet väntar till dags dato ännu på sig och kommer förmodligen aldrig att släppas. Serien pratar mycket om trolldom, men efter de sex timmarna har man ännu inte sett det eller fått klarhet i krigarstammarnas ambitioner.
Men! Har du redan förälskat dig i femtimmarseposet Record of Lodoss War och småmyst med Amon Saga, är legenden om Arslan en småtrevlig efterrätt. Detta är, trots allt, en serie med höga animationer och stämningssättande pampmusik.