I den mystiska staden Salta (Saruta) går capeklädda vampyrer på gatan som om det vore den mest naturliga saken i världen. Vilket det faktiskt är, eftersom Salta är en vampyrstad. Innanför de höga murarna är det alltid natt, och Salta är världens bästa stad för barn som tycker om att gå och lägga sig sent.
Bland alla dessa vampyrbarn finns Hipira, det värsta busfröet av dem alla. Medan andra undrar vad stadens äldste pysslar med uppe i sitt torn, så är Hipira redan där och ser efter själv. Sådan är Hipira - alltid beredd att kasta sig huvudstupa in i både äventyr och otyg.
Hipira är antagligen världens sötaste vampyrunge. Hans omättliga nyfikenhet och livslust är smittande, och han är ett vetgirigt och kreativt barn som tilltalar alla som minns hur det var när allting fortfarande bar nyhetens spännande behag och världen var mindre vuxen.
Tyvärr tillfredställer inte berättelsen helt, annars hade betyget såklart varit ett annat. Det kan bero på att Hipira inte riktigt nådde upp till mina höga förväntningar. Hipira är en underhållande barnbok av ingen mindre än
Katsuhiro Otomo, mannen bakom
Akira. Jag väntade mig därför väldigt mycket. Men inget kan trots allt jämföras med Akira. Däremot kan jag inget jämföra med boken Hipira heller.
Hipira är en liten rebell med ett hjärta av guld. Hans röda hårtofs och gula byxor ger ett nästan rart intryck, och sättet som han tjurigt ser på en från omslaget charmade mig direkt. Shinji Kimura, som bland annat målat bakgrunderna till
Min granne Totoro, står för bokens illustrationer. Han får de vackra, barnsliga och detaljrika bilderna att tala för sig själva. Det är till stor del illustrationerna som gör Hipira till vad den är.
I sin helhet är Hipira en rik och ovanlig barnbok, som kan uppskattas av alla med barnasinnet i behåll. Den är lättläst, och kan enkelt användas i de första mötena med det engelska språket, oavsett ålder.
För helt ärligt, vem hade velat lära sig språk med böcker i stil med "
Max kaka" (dissa inte Max-böckerna! reds anm), om man hade kunnat läsa om Hipira, den busiga vampyrungen istället? Inte jag, åtminstone. Det här är därför en rekommendation: Ge det lilla monstret där hemma en chans att uppleva något annorlunda, och införskaffa Hipira lagom till nästa födelsedag/julafton.
