Av
Miki Aihara
Honey Hunt lever mer på sina fina teckningar än på något allvarligt försök till att skriva en kompetent berättelse, men som lättsmält sommarläsning fyller den sitt syfte. Miki Aihara har visserligen utvecklats som tecknare, men hennes tidigare verk Hot Gimmick lyckades behålla min uppmärksamhet längre än Honey Hunt.
Den blyga blomman Yura har komplex för sina kända föräldrar. Hennes mor är en A-listad skådespelare och hennes pappa är en känd musiker. Deras äktenskap är dock bara en fasad. En vacker dag beslutar sig föräldrarna för att skiljas och en djupt sviken Yura kliver ut bland filmkamerorna som omger familjehemmet och säger i direktsänd TV att hon avskyr både sin mamma och sin pappa. En talangscout får se inslaget och inser att Yura är en oslipad diamant. Här börjar Yuras resa in i nöjesbranschen. Hennes mål? Att bli en större skådespelare än hennes diviga mamma.
Kul att veta
Miki Aihara har tidigare skrivit serierna Tokyo Boys & Girls och Hot Gimmick. Den senare har även börjat ges ut i Viz Big-format.
Omdöme
Det är omöjligt att hindra tankarna från att gå till Skip Beat medan man läser Honey Hunt, med tanke på hur många likheter det finns mellan de båda serierna. Båda serierna börjar med ett grymt svek, för att sedan handla om hur seriens hjältinna försöker bygga sig en karriär inom nöjesbranschen i syfte att hämnas på den som svek henne. Men där Skip Beat låter Kyoko kämpa till sista blodsdroppen för att nå berömmelse och aldrig får någonting gratis, seglar Honey Hunts Yura in i framgången som på ett bananskal med hjälp av sina "magiska, dolda talanger". Redan på sin 7:e provspelning (varav vi läsare inte får se någon av de första, misslyckade 6) kniper hon huvudrollen (!) i en tv-serie och får två snygga killar efter sig som tävlar om hennes gunst.
Visst är väl Honey Hunt en ganska typisk shoujomanga av det lite mer lättviktiga slaget, men med en så överdrivet orealistisk inledningsvolym känner jag inga större förhoppningar inför nästa installation i serien och kommer inte att läsa vidare. Det är stor skillnad från Aiharas förra serie, Hot Gimmick, som jag i alla fall tyckte var fån-rolig nog att följa i några volymer.
En sista kommentar gäller seriens teckningsstil. Aihara är inte en dålig tecknare, och på många sätt och vis är Honey Hunt snyggare än hennes tidigare serier. Tyvärr är det en aspekt av hennes teckningar som inte har förbättras ett dugg och det är hennes problem med att teckna ansikten i perspektiv. Framifrån och i profil ser ansiktena helt okej ut, men så fort hon försöker teckna ur ett annat perspektiv blir figurerna skeva, vindögda och helt enkelt feltecknade. Ögonen placeras konstant fel, något som även var uppenbart i Hot Gimmick. I en serie som nästan enbart lever på sina teckningar påverkar detta läsupplevelsen mer än man kan tro.
För den som ändå är intresserad av att läsa en serie som utspelar sig i nöjesbranschen så skulle jag nog snarare rekommendera serier som
Skip Beat,
Nana och
Beck. Om du däremot gillade Honey Hunt rekommenderar jag Miki Aiharas tidigare serier,
Tokyo Boys & Girls och
Hot Gimmick.
