Det var en gång en japansk skolflicka. En dag ramlade hon ner i en brunn och kom till medeltiden där hon träffade på en arg pojke med hundöron … Ungefär så enkelt börjar Inu-Yasha,
Rumiko Takahashis populära fantasyäventyr.
Flickan är Kagome och
pojken
en halvdemon vid namn Inu-Yasha, vilket betyder just hunddemon på japanska. Det visar sig snart att Kagome inte heller är helt vanlig, utan en reinkarnation av shinto-prästinnan Kikyo som var den heliga Shikon-pärlans väktare – samma pärla som Inu-Yasha en gång försökte stjäla, vilket ledde till Kikyos död … eller, var det verkligen så det gick till?
Som vanligt i Takahashis berättelser finns det många minnesvärda karaktärer och en hel del kärleksförväxlingar (om inte fullt så röriga som i det tidigare verket
Ranma ½). De flesta fantasyserier bygger ju på en
quest
, att åka land och rike runt för att göra/hitta något och det gäller även Inu-Yasha. Shikon-pärlan splittras nämligen och på sin jakt efter den plockar den grälande duon (som ändå tycker om varandra, lite, kanske …) upp en hel del märkligt sällskap – Miroku, den perverse prästen, Sango, demonjägaren som egentligen är ute efter hämnd och den gullige rävdemonen Shippo.
Jag tycker nog det bästa med Inu-Yasha är den fina karaktärsdesignen, särskilt på alla demoner de möter. Japan var visst helt översvämmat av demoner förr i tiden! Det finns allt från lustiga små demonloppor till rysansvärda skalpjägare som tronar på skelettberg, monstruösa spindlar, vargar och mycket mer.
Även komedin är klockren. Interaktionen mellan hjältarna är väldigt underhållande, och till och med Inu-Yashas bror, den iskalle och grymme Sesshoumaru blir inblandad i en hel del komedi. (Sesshoumaru i sig är nästan skäl nog att titta närmare på mangan. Mums för långhåriga, coola demoner!) Att se Kagome cykla runt i det feudala Japan och oroa sig för sina läxor är också lustigt. ^_^
Takahashis har en ren och förledande simpel tecknarstil och hennes energiska sidlayout är perfekt till den här sortens berättelse.
Seriens stora svaghet är att den aldrig verkar ta slut. Shikon-pärlans bitar måste krympa för varje stycke de hittar ... Man önskar efter ett tag att Inu-Yasha och Kagome kunde kyssas eller dumpa varandra, bara de bestämmer sig någon gång! Det kan bli väldigt segt framåt volym tjugonågonting och jag kan bara tänka mig vad de stackars japanska läsarna som följer den kapitel för kapitel tycker. Inu-Yasha är trots det en solid action/fantasyberättelse och det är nästan alltid ett nöje att återvända till den fantastiska världen bortom brunnen, trots att det blir långdraget stundtals. Däremot kan en liten varning utfärdas till väldigt känsliga läsare; det förekommer en hel del strider mot demoner, där både blod och kroppsdelar kan förekomma. Inget för de yngsta, alltså.
Svensk manga
Engelsk manga
Animanga på engelska
Anime (region 1)
Kalender 2007
Art of Inu-Yasha - konstbok
Vi har även en hel del figurer och nyckelringar, till exempel:
Sango Plyshdocka
