Det har släppts ett
par böcker i väst om japanskt gatumode, men hittills har de mest bestått av fotografier. Vilket i och för sig är trevligt, men ibland skulle man vilja veta mer om hur och varför dessa subkulturer, som ofta lämnar spår efter sig i mangaestetiken, uppstod. Varifrån kom de, vad var det centrala i en given subkultur och finns den kvar eller försvann den?
Japanese Schoolgirl Inferno är den perfekta boken om man undrar sådant. Den koncentrerar sig på skoltjejernas moden och grupperingar, men nämner också relevanta manliga gäng. Den är i överlag en bra historik över Japans gatumoden, de som uppstod bland ungdomarna och inte i designerhusen.
Upplägget är kronologiskt och först ut är 60- och 70-talets
sukeban gäng. Tuffa tjejer som skolkade, rökte och slogs med rakblad och kedjor . För mangaläsare eller fans av japanska draman kan den fiktiva
Sukeban Deka, tuffast av alla kvinnliga slagskämpar som tvingas bli hemlig polis, vara bekant.
Dessa gängtjejer inspirerade flera kommande bråkstakar, som motorcykeltjejerna kända som Ladies eller Yankees, som bl.a. dyker upp i
Kamikaze Girls. Det här var minsann inga bönor som satt baktill på killarnas hoj, utan de körde runt på egna modifierade motorcyklar klädda i kamikaze-rockar med färgstarka kanjin broderade.
En stor del av boken tillägnas de olika formerna av ”Gals” som i över tio år dominerade som de rebelliska och materialistiska tjejerna.
Här möter vi skolflickor som gick på betalda dater med rika gubbar, såklart klädda i ”
loose socks”. Gruppen gals rymmer allt från de numera försvunna
ganguro- och manbabrudarna, som med sina extrema solbrännor, vitsminkade ögon och party-attityd skrämde slag på det japanska etablissemanget, till de exklusivare, lite äldre Shibuya-tjejerna av idag.
Även levande subkulturer som blivit populära i väst finns med och boken avslutas med viktorianskt inspirerade
gothic lolitor och av färgglada plastsmycken överbelamrade
decora-flickor.
Boken har gott om bilder. Det är lättlästa texter som är både informativa och underhållande. Till varje avbildad subkultur finns en förklaring till hur de uppstod, vad de gjorde, var de höll till och hur det gick sen. Även en teckning med typiska klädexempel, samt ett uppslag med favoritaccessoarer och vilken sorts pojkvän som t.ex. en decora vill ha, är med.
Det finns intervjuer med medlemmar från några subkulturer, en praktisk tidslinje som visar vem som influerat vem och lite artiklar som hur sminkar sig manba och en närmare titt på den ikoniska skoluniformen.
Boken känns rejält tillverkad med fint tjockt papper, vilket får den att kännas väldigt prisvärd. Mycket av informationen här är inte heller lätt att finna på internet eller liknande, eftersom man ofta inte vet var man ska leta och det är sparsamt med översättningar.
Väldigt intressant läsning om man gillar japanskt mode och kreativitet. För är det något som förenar alla dessa tjejer – dessa välklädda, bråkiga, dansande, vilda, gulliga eller skrämmande tjejer - som i över femtio år har gått sin egen väg och gjort de äldre generationerna upprörda, är det att de alla skapat något nytt och eget.
