av Natsumi Itsuki
Jyu-Oh-Sei är en japanska serie som har inspirerats en hel del av västerländsk Sci-Fi. Samtidigt har serien många drag av japansk mangaestetik som väl smälter in i seriens tema. Serien stryker sällan läsaren medhårs, men för den som ger serien en chans väntar en riktigt bra läsupplevelse. Tyvärr dras serien en del mindre problem som gör att den inte helt klarar av att nå upp till sin fulla potential.
Tvillingarna Thor och Rai är söner till en högt uppsatt familj i rymdkolonin Juno, men de politiska intrigerna i rymdfederationen leder till att deras föräldrar mördas. Thor och Rai skickas till planeten Kimaera, en för allmänheten dold planet dit bara dödsdömda fångar skickas. De som lyckas överleva till 30 års ålder får chansen att återvända till civilisationen igen, men det hårda klimatet på planeten gör att få överlever mer än ett år där. Thor och Rai kämpar för sitt liv och drömmer om att hämnas sina föräldrar. Frågan är hur länge Thor, den starkare av de två, orkar ta hand om sin svaga och klängiga lillebror. Han fascineras även av mysteriet som omger Kimaera, även omtalad som odjurskonungens planet av invånarna.
Kul att veta
Jyu-Oh-Sei var ett sidoprojekt som tog 10 år att färdigställa. Natsumi Itsuki tog hjälp av olika kolleger inom anime- och mangabranschen för att skapa seriens koncept och mecha. En kul detalj är att när serien för några år sedan blev
TV-anime, så var det samma person som Natsumi Itsuki hade anlitat för hjälp med konceptdesign som regisserade animen, Hiroshi Nishikiori.
Omdöme
Natsumi Itsuki är något av en gammal favorit hos mig när det kommer till shoujomanga med mycket plot. Hennes serier har ännu inte fått särskilt stort genomslag utomlands, vilket är synd då hon är en kompetent tecknare och en ännu bättre författare.
Planet of the Beast King briljerar främst med sitt spännande berättelsekoncept och den politiska intrigen som hela tiden finns med i bakgrunden. Jag är även mycket imponerad av teckningarna och designen av det främmande landskapet där Thor och Rai kämpar för sin överlevnad. Det jag gillar bäst är framförallt de mångbottnade karaktärerna. Karaktärsdesignen är inte dum den heller.
En annan bra aspekt av serien är att ingenting någonsin känns moraliskt svartvitt. Karaktärerna kan alltid ifrågasättas för sina handlingar, samtidigt som man kan förstå deras motiv och känna både avsky och sympati för dem. Ibland blir jag t.ex. riktigt irriterad på Tizs eviga tjat om att hon vill föda Thors barn, men när man tittar lite närmre på berättelsen så tror jag inte att det är meningen att serien ska framstå som bakåtsträvande, utan att Natsumi Itsuki snarare försöker beskriva kulturkrocken mellan de mycket olika kulturerna som Tiz och Thor kommer ifrån.
När det gäller förhållandena mellan de olika figurerna så har serien sin styrka i rivaliteten/vänskapen mellan seriens 3 viktigaste manliga figurer, Thor, Zagi och Third. Thor är kanske den mest mångsidiga av de tre, men mysteriet som omger både Zagi och Third gör att man aldrig riktigt kan sluta fundera och spekulera över vad det är för motiv som driver dem, samt vad deras egentliga känner.
Nu är inte serien helt utan kritik. Trots att serien skrevs under så lång tid känns slutet stressat. Ett flertal lösa berättelsetrådar lämnas att fladdra sorgset i vinden. Det känns även som om serien byter spår och åsikter några gånger under berättelsens gång, vilket kanske kan bero på att författaren själv ändrade sig eller bytte åsikt lite då och då. Oavsett anledning så skadar det helhetskänslan i serien.
Sedan har vi även problemet med kvinnorna i serien: Trots att de är starka och slåss minst lika väl som männen, så framstår de ofta som underlägsna i sina kärleksförhållanden och blir extremt känslomässigt beroende av männen de älskar. Det förmildras dock något av att de flesta personporträtten i serien är så mångsidiga, vilket gäller även de kvinnliga.
Jyu-Oh-Sei blev i slutändan inte riktigt så bra som den kunde ha blivit. Men trots sina brister är det en av de mer tänkvärda serierna jag har läst och den rekommenderas varmt till framförallt lite äldre läsare. Det är en serie som tål att läsas om och diskuteras.
Om du gillade Jyu-Oh-Sei kanske du även kan uppskatta
Neon Genesis Evangelion. Lite senare i år släpps även
Demon Sacred, Natsumi Itsukis senaste serie, på engelska.
