Marron Kusakabe är en på ytan pigg och positiv tjej som är populär i skolan och en mästare på rytmgymnastik. Men egentligen gömmer hon flera sorgsna hemligheter under den glada ytan… Marrons föräldrar lämnade henne i ung ålder för att jobba utomlands och hon har svårt att tro på någon sen dess. Kärleken är ett främmande mysterium för Marron, likaså att lita på andra.
En ännu större hemlighet är nog att hon är
Jeanne d’Arc återfödd. Med en liten ängel, Fin, som sin medhjälpare och vägledare, kämpar hon som "den heliga vindens tjuv" Jeanne mot demoner och ondska. Då demonerna brukar nästlar sig in i vackra konstverk, tvingas Marron förändra dem när hon tar ut ondskan ur bilderna. Därför har hon polisen efter sig. Nu kan man inte säga att polisen är särskilt entusiastisk i att fånga henne, förutom Marrons bästa kompis Miyako som av personliga skäl vill knipa tjuven Jeanne.
Ett betydligt större problem är nog den mystiske Sindbad som också är en tjuv vägledd av en liten ängel. Men enligt Fin så är både Sindbad och hans svartvingade ängel i djävulens tjänst! Marron slits mellan sitt uppdrag och de känslor som Sindbad och hans vardagliga alias, Chiaki, lockar fram. För vore det inte skönt att kunna lite på någon och våga öppna sitt hjärta…?
Arina Tanemura är en av de nya stjärnorna inom shoujo-genren och den sju volymer långa Kamikaze Kaitou Jeanne är med rätta ett av de mer populära verken. Den har blivit anime och också fått en egen artbook.
I typisk shoujo-anda är det också en hel del kärleksinvecklingar och missförstånd på det känslomässiga planet. De hanteras hyfsat väl, men romansen i KKJ är inte seriens starkaste sida. I stället är det Marrons kamp med sig själv och sin misstro mot andra som engagerar.
Mangan har också en för sin genre rätt komplex historia som utvecklas på riktigt efter ett par volymer. Det är inte bara Marron som döljer olika ansikten och känslor under ett ständigt leende, vilket leder till en hel del spännande vändningar.
Tanemura har en detaljerade och flott tecknarstil, hon använder mycket raster och ritar näpna flickor och pojkar. En sak man kan kritisera är väl att alla ser lite väl lika ut i ansiktet, men i gengäld har personerna i KKJ en uppsjö olika frisyrer och kläder.
Berättelsen om Marron och hennes vänner är först lustig och ganska komisk. Den tar en någon mörkare vändning mot slutet men förblir ändå relativt sorglös. En underhållande men inte alltför djup manga om en magisk flicka och mysterietjuv av en mangatecknare som verkligen kan sitt hantverk.
