av
Julietta Suzuki
En vardagskomedi i skolmiljö om en robot som vill uppleva livet som riktig flicka. Frågor om vad som gör livet värt att leva hänger ständigt i luften och läggs fram på ett sätt som både väcker och håller kvar intresset. Vänskap, rykten och hur man ska tänka och agera själv tas i beaktning med en lågmäld och okomplicerad framtoning som passar de flesta åldrar.
Efter ett antal om och men går professor Yoshizawa med på att hans skapelse Odette ska få börja gymnasiet. Men en robot bland människor leder till en hel del komplikationer. Inte nog med att Odette måste hålla sin bakgrund hemlig, finns det så mycket fascinerande med människor som påverkar henne. Sakta men säkert upplever Odette skillnaderna mellan sig själv och andra, och hur hon ska överbrygga dessa hinder.
Kul att veta
Karakuri Odette är en manga på 6 volymer, och författarinnan Julietta Suzuki vann 31st
Hakusensha Athena Newcomers’ Awards för enastående debut med sitt arbete. Suzuki har även skrivit ett antal kortare berättelser samt serierna Akuma to Dolce och Kami-sama Hajimemashita
Karakuri betyder ungefär ”mekaniskt verktyg/redskap som brukas till att lura eller överraska andra”.
Omdöme
Karakuri Odette har tagit en ofta framlagd frågeställning: ”vad är det som egentligen gör en människa?”, och lyckats placera den i tonårens skolmiljö utan att bli torftig eller helt förutsägbar. Odette är en android som vill veta hur det är att vara mänsklig, och utvecklas på gott och ont utifrån sin interaktion med andra. Hennes skapare ser med tålmodigt men beklagande överseende på hennes försök till att förstå människan, och undrar ironiskt om hon en dag likt en batteridriven Pinocchio kommer fråga om hon kan bli riktig. Men det fina är att den utvecklingen kommer av sig själv. Huvudpersonen är som ett barn som söker förståelse för sin omgivning, samtidigt som hon har mer information inbyggd är de flesta runt kring henne.
Karakuri Odette är en komedi som betraktar livet och vad som gör det värt att leva ur ett nyfiket och oskyldigt perspektiv. Jag säger komedi, men det är mer av en roande ton snarare än det hysteriskt roliga. Det är mysigt och jordnära, och tecknat på ett sådant sätt att jag sällan reflekterar över screentones och simpla bakgrunder. Förutom Odette finns det från början ett fåtal tydligare personer, och dessa får alla möjligheten att växa till sig och tillföra andra aspekter till Odettes världsbild, något som passar berättelsen bra. Min egen favorit är nog den surmulne men godhjärtade Asao, som till attityden påminner mig om Kyo från
Fruits Basket.
Karakuri Odette lyckades hålla mig nyfiken på vad som skulle hända och kändes aldrig varken platt eller stereotyp trots att huvudpremissen inte är unik. Odette växer som person och till sin egen och professorns förundran bildar hon egna uppfattningar och upplever känslor som en robot i vanliga fall inte skulle ha. Gränsen mellan maskin och person suddas stegvis ut.
Se första sidorna av Karakuri Odette, går att läsa
här.
