av Keiko Kinoshita
Kiss Blue är en berättelse om obesvarad kärlek och återhållna känslor, där idén bakom berättelsen tyvärr är bättre än själva utförandet. Själlösa personskildringar och ett något taffligt bildspråk gör att serien förblir ytlig, trots författarens uppenbara ambitioner att försöka beröra.
Innehåll
Tomosaka har varit olyckligt förälskad i sin bästa kompis Noda i vad som känns som en evighet. Noda i sin tur har för första gången fått sitt hjärta krossat, och avverkar nu flickvänner på löpande band, gärna flera samtidigt. Tomosaka kan bara stå bredvid och titta på, utan att våga berätta för Noda hur han egentligen känner.
Kul att veta
Keiko Kinoshita ligger även bakom
Little Crybaby och
You and Harujion, som också finns utgivna på engelska. Kiss Blue volym 1 är den första delen av två.
Omdöme
Jag hade hört mycket gott om Kiss Blue, vilket var anledningen till att jag valde att läsa och recensera den, men den levde inte upp till mina förväntningar.
Kinoshitas teckningar är skissartade och saknar svärta, vilket ger serien en lite svävande och drömsk atmosfär. Tyvärr känns det inte riktigt rätt i sammanhanget. Med tanke på den svåra situation som seriens huvudperson, Tomosaka, uppenbarligen befinner sig i, hade lite mer svärta och mörka toner troligtvis hjälpt till att lyfta fram hans hjärtesorg, vilket i sin tur hade fördjupat läsupplevelsen och skapat mer patos från läsaren. Ett annat problem med Kinoshitas teckningsstil är att karaktärerna totalt saknar någon som helst form av känslouttryck. Sorg, glädje, avsky och passion; allt skildras med samma nollställda, ointresserade ansiktsuttryck.
Berättelsen i sig, om bästa vänner där den ena parten har känslor för sin vän, är inte särskilt originell i sig. Serien känns dessutom utdragen och händelselös. I vanliga fall föredrar jag serier som är längre än en volym, eftersom berättelsen då får mer tid på sig att fördjupa karaktärer och situationer, men i det här fallet känner jag tvärtom att berättelsen är alldeles för lång och utspädd. Jag tror att Kinoshita hade vunnit mycket på att låta serien utspelas under loppet av en enda volym. Jag känner mig överhuvudtaget inte motiverad att läsa vidare om vad som händer med Tomosaka och Noda, utan blev mest irriterad över att serien inte fick någon upplösning i slutet av boken.
På något sätt kan jag ändå förstå vad det var Kinoshita försökte åstadkomma med den här boken, vilket kunde ha blivit väldigt bra om det gjordes rätt, men jag tycker inte att hon lyckas den här gången. Det blir lite för lättviktigt och flyktigt för att någonsin riktigt beröra. Men jag tror ändå att hennes ambitioner kommer att löna sig med tiden, bara hon lär sig att utföra sina idéer med mer bestämd hand och lägger ner lite mer kraft i bildspråket.
Som det är nu rekommenderar jag bara Kiss Blue till dem som inte kan få nog av yaoi och homoerotik. Serien är inte heller för de allra yngsta, då den innehåller en par lättare sexuella situationer. Serien finns inte på svenska.
