Av Type-Moon och Sasaki Shonen
En snygg manga-adaption på de populära Shingetsutan Tsukihime-spelen. En serie full av vampyrer, demoner och blodiga släkthemligheter, som är mer actioninriktad än lagd åt skräckgenren. Börjar något tunt men artar sig och står stadigt på egna ben, även om man inte sen innan tagit del av bakgrundsberättelsen.
Varje objekt, med eller utan liv, är täckt av osynliga linjer som likt kodade streck håller samman skapelsen och förutspår dess livslängd eller hållbarhet. Allt Shiki ser på är täckt av dessa tunna markeringar, och vad värre är: när han följer linjerna med en skarp egg faller objektet ihop, oavsett om det är en skål, en vägg eller en människokropp. Endast ett par mystiska glasögon blockerar denna egenskap och räddar hans förstånd.
Åtta år senare välkomnas Shiki hem till familjeherrgården, och livet är i annat fall relativt vanligt. Tills han möter en ung kvinna på vägen till skolan och slaktar henne brutalt. Det hela skulle förblivit en underlig mardröm om inte tjejen i fråga helt plötsligt dök upp överallt. Arcueid Brunestud är en vampyr av det äldsta slaget, och nu kräver hon Shikis hjälp i gengäld för att han dödat henne.
Kul att veta:
Lunar Legend Tsukihime baserar sig främst på originalet bland Tsukihime-spelen (om man spelar som Arcueid) samt handlingsförloppet i animen. Det finns ett antal spel i franchisen som kommit senare (bland annat Melty Blood) och historierna tillsammans bildar en detaljerad helhet som löst binder samman Tsukihime-sagan med andra Type-Moon projektet
Fate/Stay Night.
Mangan har sedan 2003 nått sju volymer och ges ut på engelska av DrMaster Publications.
Omdöme:
Det kan tyckas svårt att uppleva Tsukihime i sin helhet genom att bara läsa mangan. Då originalet Shingetsutan Tsukihime var ett visual novel-spel, som därefter bidrog till skapandet av en jättefranchise, ger det självklart mer om man tar del utav fler aspekter. Min första inblick i Tsukihime var exempelvis genom spelet
Melty Blood, och när jag börjat på mangan hade jag ändå ett rätt bra hum om vad som pågick. Detta innebär dock inte att man inte kan läsa Lunar Legend Tsukihime som den är, för den lyckas förmedla Shikis situation och allt det han är insyltad i bättre än förväntat. Mangan är helt klart skriven för att kunna läsas utan tidigare referensramar.
Lunar Legend Tsukihime börjar bra om än lite luddigt. Men det hör till upplägget att läsaren och Shiki ska vara lika förvirrade. Det är även en bra balans mellan Shikis relativt sorgfria vardag i skolan, den tryckande och stela stämningen i Tohno-huset och de livshotande omständigheterna kring Arcueids uppdrag.
Det är snyggt tecknat när det kommer till figurdesign, och jag själv är väldigt förtjust i den stil som är typisk för
Type-Moon (se även Fate/Stay Night). Däremot är bakgrunderna platta, med en mörk ton och mycket skuggor som visserligen passar stämningen men som tyvärr känns intetsägande, med tanke på den potential serien har.
Att Tsukihime egentligen bär många av skräckgenrens drag, gör den dock inte till en skrämmande berättelse. Senare avslöjanden ger mer kött på benen när det gäller obehagliga familjehemligheter, men i starten är mangan lite långsam och det är snarare våld, blod och fantastiken som är överhängande.
I sin helhet är Lunar Legend Tsukihime snygg och välplanerad, och lyckas hålla spänningen
och intresset vid liv bättre än jag förväntat.
Rekommenderas inte för yngre läsare.
Länk till
DrMasters Tsukihime-sida.
