Metropolis: en stad, gigantisk till storleken - en plats där mänsklighetens tekniska kunnande och skaparkraft nått oanade höjder, men även fått oförutsedda sociala och moraliska konsekvenser. I det strikt segregerade samhället lever människor sida vid sida med robotar. Vissa robotar har mänskliga drag, men saknar alla rättigheter.
Olika fraktioner och maktkonstellationer konspirerar mot varandra och till denna smältdegel av intriger och social oro anländer Shuzaku Ban, en japansk detektiv, och hans följeslagare Ken-ichi. De är på jakt efter den internationellt efterlysta vetenskapsmannen Doktor Laughton. När de till slut lokaliserar honom har hans laboratorium just uppslukats i ett inferno av eld. Mitt i förödelsen finner Ken-ichi Tima, en naken flicka sittandes på knä. Hon verkar ha tappat sitt minne och förmågan att tala. Vad varken Ken-ichi eller Tima vet är att hon skapades av Doktor Laughton på order av Metropolis mäktigaste man Duke Red, i ett syfte som Ken-ichi inte skulle kunna föreställa sig ens i sina vildaste fantasier.
Metropolis bygger på mangaguden Osamu Tezukas klassiska verk med samma namn, som i sin tur inspirerades av Fritz Langs filmklassiker från 1927. De två drivande krafterna bakom filmen är Katsuhiro Otomo och Rin Taoro, båda giganter inom animeindustrin och med rätta hyllade som genier. Och Metropolis är inget annat än genialisk. Den excellerar på så gott som alla områden och bryter ny mark.
Tekniskt sett var Metropolis på sin tid ett av det mest ambitiösa verk som gjorts inom animationsindustrin. Inte sedan Akira har jag sett någon filmskapare lyckas ge ett sådant komplett helhetsintryck av en stad som i Metropolis. Filmens bakgrunder är rika på detaljer och kvalitén på animationerna är också mycket bra.
Metropolis filmmusik är, med ett ord, genialisk. Musiken är komponerad av den mycket begåvade kompositören Honda Toshiyuki som är en av Japans mest berömda och ansedda jazzkompositörer. För att få den rätta retrokänslan i filmen valde Honda att låta sig inspireras av klassisk dixielandjazz från tidigt 1920-tal till en stor del av filmens musik. Resultatet är ett stycke filmmusik som är fullkomligt klockrent såväl stämningsmässigt som kompositionsmässigt.
Det finns mycket man kan säga om Metropolis men det som gör att den får en plats bredvid andra tidlösa animationsklassiker är att den är ett kärleksbarn, och den kärlek som skaparna har lagt ner på den skiner genom hela filmen. Metropolis är vacker och spännande, men framför allt en film med stort hjärta.
