av
Rize Shinba, originalberättelse av '
Pentabu'
Den panka univeritetsstudenten Taima Mutou får, under sin jakt på extraknäck, syn på den eleganta Yuiko som jobbar som sekreterare på en klädfirma, och han faller som en fura.
Sagt och gjort, han ser till att bli anställd som lagerarbetare vid samma kontor och börjar bit för bit närma sig den mystiska och något äldre kvinnan - och trots att hennes något udda fixeringar vid videoinspelningstimern, glasögonprydda män och pojkmanga blinkar som varningslampor, inleder de två ett förhållande. Det blir emellertid snart uppenbart vilken typ av flicka Yuiko egentligen är...
Kul att veta
Serien är i själva verket baserad på
en blogg av synonymen "Pentabu" som skriver av sig om förhållandet med hans rakt igenom superinsnöade nördinna till flickvän. Bloggen har givits ut som böcker på samma förlag, och finns nu även på engelska.
Omdöme
My girlfriend is a geek (orginaltitel: Fujyoshi Shojo) för självklart tankarna till den mycket mer uppmärksammade
Train Man (Densha Otoko). Och visst finns det likheter, även om man, som jag, inte läst den sistnämnda: båda började som internetfenomen på forum respektive bloggar, och båda berör nördkultur.
Just nörderiet är något som serien behandlar bra. Om man är familjär med begreppen fujyoshi, doujinshi, fanfiction och de återkommande stereotyper som nämns i dessa sammanhang, kommer man att sitta kluckandes över alla fatala kulturkrockar som oundvikligen uppstår när Yuiko börjar prata sin nördlingo.
Detta bäddar självfallet för missförstånd; en av de mer underhållande segmenten beskriver hur Yuiko sitter och studerar sin pojkvän och hans bästa vän, Kouji, och fantiserar över hur bra de skulle passa ihop, medan pojkvännen - Taima själv - är vrålsotis över att Yuiko med rosiga kinder och glittrande ögon verkar sitta och snegla på hans polare.
Serien är dugligt gjord. Den är illustrerad på klassiskt shôjomanér, tempot är väl anpassat till handlingen och funkar dessutom bra med den rara igenkänningshumorn. Men nördtermerna haglar tätt, så för den oinsatte har en mycket användbar ordlista infogats en bit in i första volymen. Det känns som en hel del försvinner i översättningen, och även för en hyfsat påläst i ämnet blir man ibland precis lika bortkollrad som huvudpersonen. Vid dessa stunder är igenkänningsfaktorn hög.
Den här serien passar verkligen inte alla. Men den lyckas, med mycket värme och humor, faktiskt hyfsat bra med att porträttera figurerna på ett trovärdigt sätt.
Rekommenderas!
