I anime finns en ganska lös genre med samlingsnamnet "harem". Här är det ofta en kille med låg självkänsla som motvilligt måste bo med (minst tre) vackra tjejer - en ursäkt för lama triangeldrama och manusförfattare kan fisa ur sig småperversa skämt. Framförandet kan göras dåligt, som då denna typ av humor sätts i centrum. Det kan också göras alldeles prima, som då haremaspekten endast används som krydda – som i exempelvis Nyan Koi!
Junpei Kousaka går på high school och bor med sin mor, lillasyster och familjens egna tjockiskatt Nyamsus. Men Junpei hatar katter och har utvecklat pälsallergi. Taskigt läge, då hans stora korridorskärlek Kaede är en riktig kattälskare! Hon är bara en av alla tjejer i hans liv; vi har
fjortisbruttan Kanako med sin korta stubin och tvillingarna Kirishima. Traskandes på väg hem efter ännu en skoldag, sparkar Junpei till en läskburk som far iväg och träffar en liten staty. Junpei får en förbannelse över sig. Han erhåller förmågan att prata med katter och måste rädda 100 katters liv, annars blir han själv förvandlad till en katt! Problemet är bara att hans allergi borde ha tagit livet av honom vid det laget.
Haremkomedier som vill vara innovativa kastar kanske in en utomjording för att kännas mer fräsch. Fujiwara Sato, som gjort den föregående mangan,
bestämde sig för att utgå från folks generella kattälskande, snarare än annat trams. Kul infallsvinkel och här i animen är både handlingen och Satos humor intakt.
Detta en serie med välkoreograferad animation från palettens allra gladaste färger och bjuder med lagom timing på lustiga tecknartekniker för att förstärka humorn. Allt med smidiga scenövergångar och kontinuitet i tecknarkvalitet. Keiichiro Kawaguchi (
Zettai Karen Children) regisserar med
fingertoppskänsla sina röstskådespelare som lägger ner både omsorg och energi för att få figurerna att blomma ut. Min favorit är Yanaka Atsuko,
rösten bakom Nyamsus, som även är agent Mokoto Kusanagi i bl. a.
Ghost in the Shell 2.O.
Visst kan berättartempot vara väl energiskt för dig mer van vid
My Neighbour Totoro, men samspelet mellan figurerna slår sällan fel och Junpei är långt ifrån så våpig som huvudrollen i många liknande serier.
Nyan Koi saknar viss originalitet och plankar scener från systerserier. Trots stereotyper ligger tv-serien över snittbetyget, tack vare att humorn
levererar och att de färgstarka husse- och matterelationerna fungerar. Katterna och Junpeis komiska hatrelation till dem tar fokus från
haremaspekten och vi slipper mycket av genrens ecchi-fladder, ett stort plus i mina ögon. Jämför med t. ex. gamla
Love Hina. Oavsett vilken relation du har till katter, tror jag du kommer dra på
smilbanden av igenkänningsfaktor. Du måste i alla fall se fram till avsnittet där pojkflickan Nagi introduceras, möjligtvis det roligaste avsnittet. Du som gillade supergulliga
Chi’s Sweet Home har något att hämta i Nyan Koi. Slutet på tolfte avsnittet banar väg för en andra säsong, så höll ögonen öppna!
