av Kosuke Fujishima
Keiichi Morisato önskar sig inte alltför storslagna saker i livet: att få hålla på med motorcyklar, klara sig igenom högskolestudierna och träffa en tjej som älskar honom. Genom den enklaste inknappning av fel telefonnummer möter han Belldandy, tjejen i fråga är en gudinna inställd på att uppfylla en önskan. Bokstavligen. Oväntat för gudinnan önskar sig Keiichi en flickvän lik henne vid sin sida, och lika oväntat för honom flyttar rara Belldandy helt enkelt in själv.
Livet blir hädanefter alldeles för spännande för den blyge protagonisten. Parets trevande försök till ett förhållande tycks ständigt gå mot misslyckanden, och kärleksrivalerna är varken få eller lätta att bli av med. Keiichi vet knappt vad som är värst: Demonerna som dyker upp för att göra livet surt för honom, eller Belldandys gudomliga systrar som utan minsta tvekan lägger sig i turturduvornas förehavanden!
Med studierna, vännerna i ”Motorklubben” och alla försök till att hålla Belldandys identitet hemlig, blir Keiichis vardag en karusell av kaos och komiska situationer. Frågan är när Keiichi och Belldandy ska få tillfälle att erkänna att de älskar varandra?
Fujishimas Oh My Goddess! är en populär relationskomedi, som med sin blandning av vardag och fantasy, förhållanden och fordon, lockat en bred och allt växande beundrarskara. Mangan har getts ut i över 34 volymer och har animerats till både serie- och filmformat sedan sin debut 1988.
På något sätt påminner slapstickhumorn och de ständiga relationskomplikationerna mig lite om Ranma ½, även om persongalleriet och händelserna i sig är helt annorlunda. Gillar man den ena kanske den andra också lockar. Annars är det ständigt action och äventyr som gäller i denna vältecknade serie, som roar mycket, men som tar alltför lång tid på sig för att komma fram till något.
För de mytologiintresserade, bör även nämnas att Fujishima inspirerats (om än bara svagt) av Asatron. Det gudomliga informationssystemet som gudinnorna är kopplade till kallas Yggdrasil (Världsträdet) och även Fenrisulven och Midgårdsormen gör kortare uppdykanden. Urd, Belldandy och Skuld har fått sina namn av Nornorna, de tre ödesgudinnorna.
Sedan september i år ges Oh! My Goddess även ut på
svenska av Egmont Kärnan. Översättningen är helt OK och kvaliteten likaså, även om jag själv föredrar Dark Horse Comics engelska utgivning. Egmont ska dock ha ett extra plus för sin genomgång av namnsuffix och förklaringen bakom Belldandy/Verdandis namn.
Seriens tilltänkta målgrupp var från äldre tonåren och uppåt, men jag tycker den passar även en något yngre publik.
