Av Fumi Yoshinaga
Ingen kan leka med gamla trötta koncept som Fumi Yoshinaga, och hennes senaste serie, den prisbelönta Ooku, är inget undantag. Här skvallrar männen i landets kvinnliga shoguns harem och intrigerar mot varandra i kampen om att vinna sin härskarinnas gunst, medan deras härskarinna spelar ett taktiskt komplicerat spel med målet att revolutionera landets stagnerade ekonomi och politik. Yoshinaga har i Ooku överträffat sig själv, och det är lätt att förstå varför serien har blivit så uppmärksammad.
I efterdyningarna av en fruktansvärd pest, som har härjat i hela Japan och främst drabbat männen, har landets manliga befolkning sjunkit till en femtedel av den kvinnliga. Nu när männen är få i antal och riskerar att dö om de smittas av pesten måste man värna om och beskydda dem, eftersom de är nödvändiga för befolkningens fortplantning. Därför tar sig landets kvinnor över både grovgöra, viktiga ämbeten, lokal politik och inte minst landets styre. En kvinnlig shogun från Tokugawa-ätten styr numera landet. Hennes ställning ger henne även som enda kvinna rätten att komma in i palatsets innersta kammare, där finns ett harem av undersköna ynglingar står till hennes förfogande.
Kul att veta
Ooku har inte bara blivit nominerad till en
Eisner, utan även fått Excellence Price vid 2006 års
Japanese Media Arts Festival. Serien ligger även till grund för en biofilm som just håller på att spelas in i Japan.
Omdöme
Fumi Yoshinaga ställer traditionerna i de av japanerna och oss västlänningar så omtyckta samurajberättelser på huvudet i sin manga Ooku, när hon vänder på de etablerade feodala könsrollerna. Hon låter därmed kvinnorna axla rollen som rikets beskyddare, medan männen beskyddas, gifts bort och bedöms efter sitt utseende. Under berättelsen följer vi till en början Mizuno, det senaste tillskottet till shogunens harem av män som lever ett isolerat liv i palatsets inre kamrar. Mot slutet av första volymen skiftar sedan berättelsens fokus till Yoshimune, landets nya shogun, som har bestämt sig för att göra upp med allt gammalt, förlegat och slösaktigt i det shogunat hon ärver.
Men bara för att det är männen som bedöms efter sin skönhet och skicklighet med nål och tråd medan kvinnorna styr blir inte allting precis tvärtom; Ooku är en mycket mer komplicerad berättelse än så. Ta till exempel hur landets nya shogun börjar forska i sina föregångares historia. Hon ifrågasätter varför alla kvinnliga regenter av traditionen har tvingats anta ett manligt namn, ett system som gör att det utåt sett ser ut som om landet fortfarande styrs av en manlig härskare. Det gör att åtminstone jag som läsare inte kan låta bli att leka med tanken på att delar av det som serien skildrar faktiskt kan ha skett i verkligheten. Denna idé är inte helt ny, och har alltid varit en het politisk potatis i det moderna Japan. Jag blir verkligen hänförd av Yoshinagas lekfulla, men ändå väl underbyggda, omtolkning av den japanska historien.
Hur som helst, så är det inte nog med att den här seriens koncept är ren och skär briljans, destillerad och såld i bokform; serien är dessutom både vältecknad och välskriven. Dialogen är som i alla Yoshinagas verk både rapp och rolig. Den är dessutom lite mindre överdrivet pratig, som Yoshinagas dialoger annars tenderar att bli. En viss del av äran kan utgivaren Viz ta åt sig, då deras utgåvor av Yoshinagas serier äntligen har gett hennes verk översättningar som inte bara är läsbara, utan även tekniskt sett mycket genomarbetade, med en språklig, stilistisk anpassning till engelskan. Jag tror dock att de välskrivna dialogerna även visar att Yoshinaga klarar av att tona ner sina tendenser att med flit bli långrandig, när hon känner att det inte skulle främjar hennes berättande.
Den amerikanska utgåvan är påkostad och ruskigt snygg, precis som vi är vana vid när det handlar om serier utgivna under etiketten Viz Signature. Omslaget är väldesignat och pocketen innehåller både ett flertal färgbilder samt papper och tryck av god kvalitet. Det finns även ett välbehövligt index i slutet av boken, med ordentliga fotnoter och förklaringar på de svåra ord som dyker upp i serien.
Jag rekommenderar Ooku till läsare som gillar vältecknade berättelser med genomtänkta och komplicerade intriger, i stil med
20th Century Boys,
Pluto,
Monster,
Kaze Hikaru,
Vagabond,
King of Thorn, och möjligtvis även
Blade of the Immortal. Gillar man även Fumi Yoshinagas övriga verk tycker jag absolut att man ska ge Ooku en chans, då den dels innehåller all hennes vanliga charm och humor, samt kombinerar detta med ett något striktare berättande än vanligt. Framförallt är Ooku och dess något feministiska omtolkning av Japans traditionellt manliga samurajhistorik intressant att läsa i kombination med den nyss utgivna
All My Darling Daughters.
Länkar
Mangans japanska hemsida
Filmens japanska hemsida 
