En anime som lyckas med att vara både genretypisk samtidigt som den parodiserar de klichéer den frodas på. Trots många välanvända knep levererar den över förväntningar med en excentrisk och älskvärd skara som ständigt lockar till skratt med sina egenheter.
På Ouran High School finns det inget av större vikt än kontakter och pengar. Vare sig dina föräldrar är kungligheter eller yakuzaledare, så talar sedlar sitt eget språk.
För Haruhi Fujioka ter sig livet aningen annorlunda. Som stipendiedat gäller det att behålla toppbetygen för att få stanna. Men när hon råkar slå sönder en dyrbara vas öppnas dörren till en vardag fylld av galenskaper, där hon likt offret i ett gisslandrama är fast i skolans Host Club tills hon lyckats återbetala sin till synes aldrig minskande skuld.
Kul att veta
Ouran High School Host Club bygger på
mangan med samma namn, skriven av
Bisco Hatori. Animen är på 26 avsnitt och följer de första volymerna relativt troget fram till runt sjätte-åttonde volymen, och börjar därefter vika av för att nå ett alternativt slut gentemot mangan.
En ”
Host Club”, är en plats där män och kvinnor dyker upp för att samtala och sällskapa med individer vars jobb är att vara intresserade, belevade och charmiga värdar för sina gäster.
Omdöme
Ouran High School Host Club är, förutom en något romantisk shojoanime med haremanime-inslag i skolmiljö, mest en jäkligt underhållande serie och jag hade varit nyfiken på den väldigt länge. Men det var inte förrän en vän sa att den på något sätt ingav samma känsla som
Fruits Basket, som jag slog till.
Och hon hade rätt. För mitt bland alla bisarra händelser, galna klubbaktiviteter (skolan har ju bortsett från en Host Club även intressanta inslag som det fantastiska Black Magic Club) och söta pojkar, så är det här egentligen en komisk och mysig serie om en sorts familj av udda själar. Alla medlemmar i klubben har sina egenheter och problem som de döljer bakom sin Värd-fasad. När Haruhi med sin beslutsamhet, värme och för att inte tala om sin brutala brist på finess delar ut sina åsikter (eller vad de andra gärna kallar ”Fattigmansvisdomar”), väcker hon både eftertanke och slutligen även en form av omtanke hos de andra. Från att ha varit ett intressant projekt blir Haruhi någon som de andra förlitar sig på och känner för, vare sig det är ett kärleksintresse eller syskonkänslor de hyser.
Trots en del likheter med
Fruits Basket, saknar den dock nämnda series mörkare och sorgligare inslag. Ouran är i och för sig inte platt för det, utan erbjuder ett upplägg av funderingar kring vad som är viktigt i livet. De olika personernas särdrag belyser också deras problem: hur man öppnar upp till andra, hur man ska våga vara sig själv oavsett vad som förväntas, hur man står upp för sig själv etc.
Haruhi, den ovilliga hjältinnan som ständigt anklagas för att inte vara söt och flickig nog, är egentligen den enda kvinnliga personen som man får se mer av (resterande tjejer är tyvärr väldigt tråkiga eller enformig). Men Haruhi själv menar att hon anser att kön, att vara tjej eller kille, är sekundärt till att vara individ och vem man är som person. Mycket av detta kommer från Haruhis ensamstående fars inflytande, och jag tycker verkligen om att andra livsstilar äntligen börjar integreras i mainstream-anime, då det är en alltmer förekommande del av samhället.
I slutändan vet jag egentligen inte hur det hände, men helt plötsligt hade det gått några timmar och första säsongen var över. Nästa säsong följde tätt därefter. Det var länge sedan jag såg en shojoanime och tyckte att det var så hysteriskt roligt och engagerande.
Ouran High School Host Club är en anime som drivs framåt av sitt persongalleri, och dem föll jag för redan vid deras första, extravaganta såkallade ”hello”.
