Av
Jun Mochizuki
Pandora Hearts är en manga som har influerats lika mycket, i både stil och berättande, av kill- som tjejserier. Resultatet är något hackigt emellanåt, men serien växer för varje kapitel och ser ut att kunna bli riktigt spännande i kommande delar. Det är visuellt sett en mycket snygg serie, som tycks vara skriven med TV-spelsgenerationen i åtanke.
Den unge mannen Oz ska genomgå en ritual för att få ta klivet in i vuxenvärlden, men innan ritualen börjar smiter han iväg med sin syster och sin bästa vän Gil, för att få njuta av sin sista dag som barn. Mitt under äventyret hittar Oz en mystisk klocka, hängandes på en gammal gravsten. När han rör vid klockan fylls hans sinne av visioner av en mystisk flicka, fångad i ett rum fullt med läskiga dockor och leksaker. Flickan säger sig veta vem Oz är, men själv känner han inte igen henne.
Under vuxenritualen samma kväll anklagas en förbluffad Oz för att ha begått ett fruktansvärt brott. Han vaknar upp i Abyssen, ett fruktansvärt dimensionsfängelse, befolkat av monster. Där träffar han återigen flickan från drömmen, men hon tycks inte längre känna igen honom. Vem är denna märkliga flicka och hur ska Oz kunna överleva i Abyssen...?
Kul att veta
Pandora Hearts har även legat till grund för en 25 avsnitt lång animerad TV-serie, som sändes i Japan förra året.
Pandora Hearts är i skrivande stund 11 volymer lång och går i den japanska mangaantologin
G-Fantasy. Det är en mangaantologi som försöker fånga in både manliga och kvinnliga läsare i TV-spelsgenerationen. Det har under senare år varit en nästan lika hög frekvens av tecknade TV-serier baserade på tidningens serier (eller mangaversioner av populära spel) som i, säg, Shonen Jump. Samma sak gäller systermagasinet GanGan Magazine, som också satsar hårt på att marknadsföra sina serier både som tecknad TV-serie, biofilm och spel. Båda dessa magasin publiceras inte helt överraskande av Square Enix.
Omdöme
Pandora Hearts är en serie som har uppstått genom att man har blandat estetiken och berättandet i både de japanska kill- och tjejserierna. Berättelsen har mycket gemensamt med pojkserierna i äventyr och slagsmålsgenren, som
D.Gray-Man och
Soul Eater, medan den visuella estetiken är inspirerad av de senare årtiondens episka tjejserier i gotisk stil, med undersköna män och docksöta kvinnor i tungt utsmyckade klänningar som rör sig i viktorianska miljöer.
Denna smältdegel av olika genrer och målgruppers typiska serieestetik är inte ovanligt i manga publicerad i G-Fantasy. Precis som många andra serier i samma tidning kryddas Pandora Hearts med milda inslag av homoerotik, vilket är ännu en influens från de japanska tjejserierna. I Pandora Hearts håller det sig på en nivå där de som vill se homoerotik mellan seriefigurerna blir lyckliga av det de ser, medan de som inte vill se det för det mesta kan bortse ifrån det eller kanske inte märka av det över huvud taget.
Pandora Hearts är visuellt sätt imponerande. Den bjuder på läckra teckningar med mycket svärta och en tjusig visuell design, där figurerna, deras kläder och deras vapen är så väl designade att de närmast för tankarna till japanska TV-spelsfigurer i stil med Final Fantasy och Kingdom Hearts (som likt av en slump ges ut av samma företag som publicerar G-Fantasy). Jag känner även att Pandora Hearts emellanåt känns som om den vore skriven med en eventuell anime i åtanke, vilket kanske inte är en ren slump.
I Jun Mochizukis teckningsstil och berättande ser jag tydliga spår Kaori Yukis
Angel Sanctuary och
God Child. Jag tvivlar på att jag ger mig ut på hal is, när jag påstår att Mochizuki troligtvis har läst och fascinerats av dessa serier medan hon växte upp. Hon kan förstås ha fascinerats av Alice i underlandet på egen hand, men hennes version av
Lewis Carrolls estetik har mer gemensamt med Yukis gotiska mangaversion än originalets.
Slutresultatet av alla Pandora Hearts byggstenar och influenser är en helt okej serie, om än något bristande i originalitet. Tyvärr är det emellanåt svårt att skaka av sig känslan av att jag sitter och läser en manga baserad på ett TV-spel. En vacker, glättig yta som täcker en något platt berättelse tycks ju trots allt vara standardreceptet för många spel nu för tiden. Det är nog inte helt fel att säga att Pandora Hearts är en manga som är skriven med just den TV-spelande generationen av mangaläsare i åtanke.
Även om jag kanske låter lite negativ, är jag väldigt nyfiken på vad som kommer att hända i serien. Jag känner att jag vill läsa åtminstone en bit till, för det känns som om serien bara ligger i startgroparna än så länge, med det riktiga äventyret väntande precis bortom horisonten.
Jag rekommenderar Pandora Hearts till er som gillade en eller flera av följande serier:
Black Butler,
Angel Sanctuary,
the Cain Saga/
God Child,
07-Ghost,
Nabari no Ou,
Zombie Loan och
Soul Eater. Flera av dessa har gått i samma eller liknande mangaantologier som Pandora Hearts i Japan och liknar denna i både stil och berättande.
Länkar
G-Fantasys japanska presentation av Pandora Hearts
