av Paul Benjamin & Steven Cummings
Pantheon High, beläget i centrala Los Angeles, är skolan för halvgudar, dvs. personer vars ena förälder är människa och den andra en gud.
Med kända lärare som bland annat
Hercules, studerar avkommorna från gudar som
Idun,
Anubis,
Susano alla under samma tak. Men bara för att de alla är halvgudar betyder de inte att vanligt tonårsdrama inte uppstår, tvärt om. Är din pappa inte en tillräckligt högt stående gud? Inte en chans att du får komma på de tuffa festerna. Fick du inte ärva några coola krafter? Räkna inte med att få sitta med det populära gänget då.
Men efter att några elever på skolan försöker uppnå full gudastatus, sätts saker och ting i perspektiv för barnen till gudarna
Ra,
Benten,
Tyr och
Hades. De tvingas in i en kamp mot tiden att rädda sina vänner som blivit förgiftade, samtidigt som de måste slåss mot Midgårdsormen som belägrat skolan.
Tanken bakom Pantheon High är god, tycker i alla fall jag som har en förkärlek till just gammal mytologi och antika gudar och väsen. Dessvärre faller allt platt.
Stilistiskt är det godkända teckningar, de är tekniskt snygga men saknar helt liv och variation. Att båda tjejerna och båda killarna på framsida av boken ser ut som kloner av varandra med olika hårfärger borde ha varit en varningsklocka.
De verkar ha lagt en del krut på att göra relativt detaljrika bakgrunder men däremot känns det som att de glömde detaljerna på allt folk. Men det kan också vara bristen av liv i alla som gör att de på något sätt ser ofärdiga och malplacerade ut mot bakgrunden.
En annan lustig grej är att alla är väldigt välutvecklade för att vara så unga, i alla fall alla flickor. De har alla stora kurvor på rätt ställen, men det kanske kan skyllas på att de är halvgudar? Men om man är en halvgud, borde man också kunna se till att man inte visar sina trosor var och varannan sida, fast det kanske bara är jag som är kräsen?
Det är inte bara teckningarna som är bristandet. Berättartekniken är urusel. Benjamin ska ha pluspoäng för att han verkar ha fått det mesta av faktan rätt, men där tar också alla pluspoängen slut. Hela historien känns oplanerad och obalanserad. Ena stunden är protagonisterna enormt starka och kan försvara sig mot livsfarliga kimeror, för att plötsligt bli helt värdelösa och svaga.
Man får heller aldrig någon förklaring på vart alla lärare tog vägen när det krisade sig, eller varför inte elevernas gudaföräldrar kan ingripa. Manuset känns helt enkelt som en enda stor schweizerost, de har många idéer men glömmer konsekvenserna.
En av mina favoritmissar är när Tyrs dotter blir uppäten av midgårdsormen. Alla innan henne har fräts sönder direkt. Hon vaknar upp, utan någon tillsynes skada av att ha blivit uppäten av en orm med frätande saliv, förutom att hennes kläder är borta. Medan hennes kamrat som blev uppäten lite innan bara är ett skelett. Lustigt nog när han väl genererar och man ser muskler och hud återvända till honom, får han även sina sönderfrätta kläder tillbaka i nyskick...
Tokyo Pop gillar att publicera
unga nya västerländska talanger, tanken är god kan jag hålla med om. Man ska ge folk chansen, hur hittar man annars nytt blod till branschen? Dessvärre verkar Tokyo Pop allt som oftast ta bottenskrapet av så kallade talanger. Om gänget bakom Pantheon High är vad de kallar deras framtida stjärnor finns det inte mycket hopp för de amerikanska mangatecknarna.
