av Natsuki Takaya
Debutmangan av kvinnan som sedan skrev Fruits Basket, börjar ostadigt men artar sig redan mot slutet av första volymen. En shojoromans med övernaturliga inslag.
Tamaki Otoya är en gymnasieelev som bär bördan av att vara sin tids siste Shugoshi, en tempelman som kan driva onda andar ur människor. Fortfarande i utvecklingsstadiet av sina krafter och tyngd av samvetskval över dem han inte lyckas rädda, blir flickvännen Asahi hans stöttepelare när inte ens hans egen familj tycks vara fri från mörka hemligheter.
Kul att veta
Phantom Dream publicerades mellan 1994-1997 i Hana to Yume Planet Zōkan, och sammanställdes senare i fem volymer. Året därefter påbörjade Natsuki Takaya skrivandet av sin hittills mest kända titel, Fruits Basket.
Omdöme
Phantom Dream är inte ens sådan serie som i vanliga fall skulle locka mitt intresse. Men då författaren även är kvinnan bakom Fruits Basket, en serie vars värme och excentriska persongalleri gick raka vägen in i hjärtat, var jag av naturliga skäl lite nyfiken. Jag misstog först Phantom Dream för hennes senaste serie, men det är istället Takayas debutmanga, och TokyoPop har passat på att översätta den nu efter Fruits Baskets fleråriga succé. Det var ett väldigt praktiskt drag, då Phantom Dream i sig inte är ett särskilt starkt kort att spela.
Bortsett från Tamaki och hans barndomsvän Asahi, är de flesta andra karaktärer platta, även om den mystiske Eiji och Tamakis mamma intresserar mig. Jag tycker också om hur Asahi och Tamakis relation är öppen för alla att se, även om vissa misstycker. Det känns som en uppfriskande omväxling från kapitel efter kapitel med snubblande in i varandra och plötsliga rodnanden innan paret ifråga inser att de vill ha varandra. Deras rättframma situation bidrar till sådant TokyoPop gärna sätter högre åldersgräns på, men själv tycker jag att en yngre tonårspublik kan hantera en mindre nakenscen.
De övernaturliga inslagen är inte heller särskilt engagerande, och jag föredrog att läsa om liknande händelser i shounenmangan
Lagoon Engine, som var roligare och sötare.
Mitt största problem med Phantom Dream är jag faktiskt anser den vara rätt tråkig. Det är ett hyfsat debutarbete, men det var lite för tamt att jag skulle falla för det.
Läs första kapitlet på TokyoPops hemsida:
http://www.tokyopop.com/product/2527/PhantomDream/1 
