Av
Naoki Urasawa och
Osamu Tezuka
En av världens mest älskade robotar får nytt liv i den här moderna tolkningen av mangaguden Osamu Tezukas älskade klassiker, Astro Boy. Pluto baseras på den populäraste installationen i Astro Boy, kallad Den mäktigaste roboten i världen. Serien är skriven av Naoki Urasawa, en av Japans bästa tecknare i modern tid, som älskade Astro Boy så mycket att han döpte en av sina egna seriefigurer efter en av figurerna i serien. Detta är ett samarbete mellan två fantastiska mangatecknare som ingen bör missa!
Nyheten sprids som en elektrisk chock över hela världen: Mont Blanc, en av världens mest älskade robotar har mördats brutalt! Världen sörjer sin hjälte och frågorna hopar sig: Hur kunde en oförstörbar robot förvandlas till skrot till synes så enkelt? För att finna sanningen skickar man ut agenten Gesicht, vars sökande för honom till den enda roboten man känner till, som har brutit mot
robotlagarna och mördat en människa. Sanningen visar sig dock vara både större och mer skrämmande än han någonsin hade kunnat ana...
Kul att veta
Osamu Tezuka är tveklöst den genom tiderna mest inflytelserika japanska serieskaparen. Han var tongivande inom utvecklingen av de japanska äventyrsserierna. Ni kan läsa mer om honom
här. Pluto är baserad på karaktärer i hans allra mest älskade serie, Astro Boy (serien heter egentligen Atom Boy i Japan, men döptes om när den lanserades utomlands). Astro Boy blev både manga och anime, och kretsar kring den lilla pojkroboten med det stora hjärtat, Atom, som kämpar för att beskydda mänskligheten mot farliga robotar. När Astro Boys TV-anime var som populärast sågs den av 40 % av hela Japans befolkning, tittarsiffror som ingen modern anime klarar av att uppnå. Naoki Urasawa i sin tur anses vara en av japans viktigaste moderna mangaskapare och är en stor beundrare av Tezukas verk. Han har tidigare döpt huvudpersonen i en av sina egna serier, Monster, efter Atom Boys skapare Dr Tenma, som hyllning till Tezuka. Trots Urasawas popularitet var det många som undrade om han inte hade tagit sig vatten över huvudet när han bestämde sig för att göra ett projekt baserat på en så välkänd klassiker. Pluto har dock blivit en riktig succé både i Japan och utomlands. För att se till att serien är trogen sitt originalverk övervakas arbetet av Osamu Tezukas son, Macoto Tezka, som även jobbar som film- och animeregissör.
Omdöme
Jag måste erkänna att jag nästan började darra i knävecken inför läsandet av Pluto. Varje gång jag står inför första volymen i ett av Urasawas verk blir mina förväntningar så höga att jag börjar tvivla på om det över huvud taget är möjligt att inte bli besviken. Likväl lyckas han alltid överraska mig positivt, så även denna gång. I Pluto får man som läsare lön för mödan ganska omedelbart. I det avseendet påminner serien mer om hans äldre serie Monster, än den i japan relativt nyavslutade 20th Century Boys. Urasawa gillar annars att grunda länge och väl. Ofta kan det ta både en och två volymer, ibland mer, innan saker och ting sätter igång på riktigt i hans berättelser. Missförstå mig rätt. Pluto ger verkligen inga enkla svar så här i början, men man bjuds på action, domedagskänsla och känslosamma scener redan i seriens första kapitel. Pluto börjar som en futuristisk deckare med en blandning av film noir och sci-fi. Den påminner om Monster, i kombination med Ridley Scotts filmklassiker Bladerunner. En annan likhet är att Pluto åtminstone så här i början har en uttalad huvudperson, likt Tenma i Monster och Deckard i
Bladerunner, istället för ett brett persongalleri som i 20th Century Boys.
Det är framförallt en sak som jag tycker att serien lyckas med väldigt bra, och det är hur den slår an rätt ton och takt för berättelsen redan från första sidan och framåt. Den är dessutom våghalsigt och modig av Urasawa att bryta av mitt i den actionbetonade inledningssekvensen, för att istället berätta om vänskapen mellan en blind pianist och en pensionerad stridsrobot. Roboten, ett av världens mest avancerade, högteknologiska stridsvapen, har lite förvånande nog fått anställning som personlig uppassare till pianisten. I människornas tjänst har han slaktat otaliga av sina egna på stridsfältet. Pianisten i sin tur lever i all bitterhet på sina forna framgångar, samtidigt som han plågas av hemska barndomsminnen. Serien ställer sig frågan om huruvida framtidens högteknologiska AI-robotar verkligen kan uppleva äkta känslor, samt om dessa är lika mycket värda än det vi människor känner. Här ser vi både Osamu Tezukas och Naoki Urasawas storhet: Pluto går längs en vid det här laget så vältrampad stig, men lyckas ändå få frågeställningen att kännas både nyskapande och fräsch!
Pluto är inte överdrivet våldsam och innehåller ingen direkt nakenhet, men det är ändå en vuxenserie, som kanske inte kommer att uppskattas av de allra yngsta. Den rekommenderas däremot till alla som uppskattade Urasawas tidigare verk,
Monster och
20th Century Boys, samt till Osamu Tezuka-fantaster. Den kan även med fördel läsas av dem som uppskattade de filosofiska aspekterna i
Ghost in the Shell. Gillar man serier med mycket hjärta och värme, som Kon Satoshs
Tokyo Godfathers eller Hayao Miyazakis
Nausicaä, kommer man sannolikt också att gilla Pluto. Samma gäller dem som gillar spelfilmer med sci-fi och noirkänsla, som t.ex. Bladerunner, eftersom det inslaget är så framträdande. Om jag ska vara ärlig så rekommenderar jag den till alla som vill läsa en riktigt välskriven och spännande serie, oavsett vad ni har läst eller tyckt om förut. Pluto är helt enkelt för bra för att missa!
