Elle är en kortväxt liten tös vars familj består av pappa, lättviktsvärldsmästare i boxning, mamma, brottningschampion och morfar Gigi, som blev Japans första världsmästare i
Muay Thai Kickboxing. Elle har hjälpt till på morfars gym sedan barnsben, men drömmer om att lämna denna våldsamma värld bakom sig och satsa på kärleken hos en snäll och framförallt icke kickboxande pojkvän. Tyvärr är hon förlovad mot sin vilja med en av killarna som tränar på dojon. En dag träffar hon en kille i en spelhall som spöar skiten ur folk för pengar. Hon råkar av misstag nämna hans namn för sin fästman som bestämmer sig för att göra sig av med vad han tror är en kärleksrival.
Kul att veta:
Rie Takada är en av de få japanska mangatecknare som fått flera av sina serier utgivna på engelska. Tidigare har
Wild Act och
Happy Hustle High givits ut. Punch är den tredje serien och dessutom hennes senaste verk som blev färdigställt i Japan. Fler lär det väl bli. Hennes hittills största hit i Japan, mangan Heart, torde väl bli nästa gissar jag ...
Omdöme:
Jag lät min bror, som håller på med just kickboxing, läsa Punch och han tyckte om den eftersom serien var väl uppbyggd med fakta om kickboxing och förmedlade känslan i sporten väl. Han efterlyste dock fler matcher. Nu är kickboxing inte huvudtemat i serien, även om det kretsar mycket runt detta. Elle och Ruo, den godhjärtade bråkstaken hon lärt känna, har god personkemi och driver upp tempot i berättelsen. Jag som läst drivor av romantiska serier genom åren hyser en viss aversion mot de stereotypa, avgudande porträtt av killar som man ofta bjuds på, likt den överdrivet perfekte Sano i
Hana-Kimi, eller de ångestfyllda pojkarna med mörka baksidor likt Rei i
Mars och Arima i
Kare Kano. Därför var Ruo en ovanligt levande karaktär som inte bara går runt och är perfekt eller spenderar all sin tid med att vara mörk och tråkig. Fram för fler manliga karaktärer som honom i tjejmanga! Att han sedan skulle behöva få bli porträtterad med mer än två ansiktsuttryck är en annan femma. Kärlekstriangeln i sin tur känns lite halvengagerande, men det är få serier som lyckas porträttera ett triangeldrama så väl som t.ex.
I’’s gjorde, så jag ska inte uppehålla mig vid en orättvis jämförelse. På det stora hela känns Punch som en tjejserie som höjer sej snäppet över konkurrenterna, men samtidigt håller sig där den hör hemma, utan överdrivna pretentioner. Punch är kort och gott en underhållande romantisk komedi med actioninslag, lite drama och en pigg hjältinna. Varmt rekommenderad! Själv kommer jag absolut att slänga ett öga på hennes två tidigare engelsköversatta serier efter denna introduktion till Rie Takadas mangavärld, befolkad av småväxta, viljestarka och ofta uppstudsiga hjältinnor samt deras älskade, übercoola bad boys till pojkvänner.
