En vacker men mardrömslik skildring av livet efter detta möter oss i Purgatory Kabuki. På de dödas bro kämpar fallna krigare och demoner i en till synes oändlig kamp. Endast som tar tusen motståndares svärd kan nå himmelriket. Samurajen Imanotsurugi kämpar envetet mot detta mål, tills han blir besegrad av den demonfödda lilla flickan Enishi. Han går med på att hjälpa henne vinna tusen svärd och så börjar deras ovanliga resa tillsammans...
Kul att veta:
Till Purgatory Kabuki har förlaget gjort något så ovanligt som att man rekryterat en japansk videospeldesigner och illustratör för att skapa en ny, fräsch manga direkt för den internationella marknaden. Det är ett spännande experiment och visst märker man att det är något annorlunda med den här serien jämfört med en vanlig actionmanga!
Omdöme:
Teckningarna har medvetet en stark inspiration från klassiska träsnitt och Suzuki lånar även från kabukins estetik, för att inte tala om den klassiska japanska mytologin. Serien känns trots det väldigt modern och lockar en att läsa mer från första genombläddringen.
Det är sparsamt med tal, vilket var ett medvetet drag för att göra den lätt att förstå oberoende av språk, och handlingen skulle kunna vara taget från (eller inspirera!) ett typisk TV-spel. Det är ganska rakt på sak, bara lite information om hur och varför saker sker men kärleksfullt tecknade actionscener. Vi får också trevligt med extramaterial, som karaktärsskisser och lite information om dem, en kort förklaring av den mytologiska bakgrunden och ett par väldigt snygga färgsidor i början.
Styrkan i Purgatory Kabuki är utan tvekan det visuella; vill man ha estetiskt våld tecknat i en Amano-lik stil, detaljerade actionscener som aldrig blir för klottriga och ett par riktigt vackra färgbilder är det här en perfekt manga. När det gäller handling är det svårt att säga, miljön är fascinerande men jag undrar hur mycket intrig som hinner utvecklas på tre volymer om Suzuki fortsätter i denna stil? Risken är att det bara blir ohämmat slaktande utan någon anledning.
Den stora svagheten i Purgatory Kabuki är det som annars brukar vara mangans största styrka, personerna. Även om Imanotsurugi har en tydlig bishounen-design och drivs av någon diffus hämndkänsla eller liknande får man aldrig tillräcklig kontakt med honom, eller någon annan person, för att fästa sig starkt vid dem. Det är inte nödvändigt att bygga serien kring en karaktär – i många väldigt bra europeiska eller amerikanska serier är figurerna trots allt inte mycket mer än schabloner som driver en spännande intrig framåt – men mycket manga bygger framförallt på personkemin. Bra eller dåligt bör var och en avgöra själv, man ska bara vara medveten om att Purgatory Kabuki är en tämligen ovanlig manga i detta avseende.
Den här mangan finns inte på svenska. Rekommenderas inte till barn på grund av det myckna våldet.
Andra verk som påminner om Purgatory Kabuki:
Yoshitaka Amanos illustrationer
BLAME!
Kami Kaze
Länkar:
Yasushi Suzukis hemsida
Intervju med Suzuki.
Ukiyoe Gallery – Bilder och information om klassiska träsnitt.
