Ibland känns det som att mangan man just öppnat har huvudsyftet att tillfredställa en tafatt fumlighet som unga killar kan uppleva kring tjejer. En hormonell nyfikenhet till det motsatta könet. Trots denna enkelspårighet har man ibland ändå lyckats ha både humor och lite karaktärsutveckling med på spelplanen. Mangan har med andra ord lite glimt i ögat. Puri Puri lyckas inte med detta.
Möt Masato Kamioda, vars stora dröm är att bli präst. När ett stipendium till en skola inriktad på religiösa yrken dimper ner i brevlådan är därför hans lycka total. Likaså är förvirringen, då han väl dyker upp på skolgården till vad som visar sig vara en flickskola! Masato tror först att han nått himmelriket på jorden medan tjejerna är långt ifrån lika nöjda. De bestämmer sig därför för att ta itu med problemet i fråga på enklaste sätt: Allt de egentligen behöver göra är att få Masato att bryta mot skolans regler om moral, och på så sätt få killen avstängd för gott.
Det må kännas lite överlägset att säga, men ett tränat öga kan se vart det här är på väg redan från början. Och visst har jag rätt när det visar sig att hela första volymen av Puri Puri går ut på att driva denne testosteronstinne tonårspojke till brinken av vansinne via sexuella frustrationer. Masatos dagar består av bröst och bakdelar vart han än vänder sig. Lika ofta som läsaren bjuds på panty-shots (närbilder under kjolar o. dyl.), lika ofta får Masato rikligt med spö av någon skolkamrat. Puri Puri är inte en alltför explicit serie, men passar inte de yngsta läsarna.
Jag ger inte Puri Puri underkänt, då handlingen (tunn som den nu är) faktiskt förs fram i stadigt tempo och nya personer och händelser introduceras i en bra takt. Bilderna är stilrent snygga och det är aldrig en direkt plåga att läsa det lättuggade materialet. Det finns även ett par mer intressanta karaktärer, Eri och Rumi, som inte är elaka så mycket som okynniga och fulla av hyss. Det blir dock aldrig särskilt intressant för mig. Så länge författaren inte tänker göra en U-sväng i sitt upplägg, så misstänker jag att del efter del kommer te sig tämligen lika, och antagligen får Masato flickan han gillar i slutet också, trots deras valda yrkesbanor.
Puri Puri påminner om
Love Hina, fast med mer underkläder och mycket plattare innehåll. För någon annan kan detta mycket väl vara ren underhållning. För mig var det bortslösad tid. Vill jag sitta och stirra på underkläder kan jag öppna byrålådan.
