Jag vill först och främst förtydliga att alla Ranmafilmer är riktade till dem som redan läst eller sett en del Ranma ½, och sedan tidigare känner till karaktärer, jargongen och sist men störst: det faktum att Ranma½ handlar om 16årige kampsportaren Ranma Saotome, som genom en olyckshändelse nu förvandlas till en rödhårig flicka var gång han hamnar under kallt vatten.
I Nerima har sommaren varit olidligt varm, när möjligheten att åka ut på en lyxjakt uppenbarar sig är det ingen som tvekar för ett ögonblick, även om sällskapet består av allt från släkt till rivaler till självutnämnda fästmör.
Men säg den lycka som varar. Gruppen blir strandsatt på en ö, och snart börjar den ena tjejen efter den andra försvinna spårlöst, bortsett från den persika som lämnas i utbyte. Det visar sig att de alla kidnappats av prins Toma från den förtrollade ön Togenkyo. Självklart måste killarna nu agera riddare, men det är faktiskt inte bara för damernas skull de tar sig till Togenkyo. Det råkar vara så att Togenkyos vatten förvandlar alla den rör vid till män! Ranma, och flera lika olycksaliga i hans sällskap, ser nu ljuset i slutet av tunneln. Äntligen en möjlighet till att bli av med sina förbannelser! Så utklädd till tjej smusslar sig Ranma in, och hamnar mitt i en tävling om vem som ska bli prins Tomas fru. Perfekt tillfälle att rädda tjejerna och dra i allt ståhej som uppstår, kan man tycka. Men inget är någonsin lätt med Ranma, bara ordet tävling är nog för att få fart på karusellen.
Ranma½ är en humoristisk shonenactionserie som riktar sig till en något äldre publik i och med sin ”ecchi”-stämpel, den är något avslöjande men inte alltför explicit. I mangan och animen är det nedtonat och en fullt naturlig del av seriens inslag. Nihao My Concubine, som är den andra Ranma långfilmen, är däremot sådan övertydlig reklam för halvnakna tjejer att det är löjligt. Det är en timmas ren fanservice på badklädesnivå.
Jag såg nyligen om den efter flera år och stod knappt ut. Egentligen är den ju inget annat än en välanimerad b-film med pin-ups på populära karaktärer och action vid sidan om, och på så sätt har den lyckats oklanderligt, vilket är enda skälet till att jag godkänner filmen. Projektet har uppfyllt sitt syfte mer än väl, även om jag personligen inte alls lockas av resultatet. Den når samtidigt fram till sin målgrupp: de som gillar ecchi, de som uppskattar handlingsbefriad men riktigt snygg anime, och de mest hängivna Ranma-fansen. Men trots att berättelsen i sig baseras på den japanska folkmyten om
Momotaro (Persikopojken), lyckas den även med bakgrundsmaterial ha en handling tunnare än trådarna som håller ihop flickornas kläder. Är man intresserad av Ranma rekommenderar jag
mangan och
OVAn. Det här är så illa att man kan känna av den fördummande effekten av att se den. Men är man verkligen nyfiken bör det poängteras att filmen inte är anpassad för en yngre publik.
