Tsuna kallas ofta Loser Tsuna och väljs alltid sist i alla sporter på gympan. Hans betyg är sämst i klassen och den enda anledninen till att han stannar kvar i skolan är att han är förälskad i Kyoko i parallellklassen. Men så en dag dyker Reborn upp och förändrar hans liv för alltid. Reborn är en bebis, komplett med napp och blöja, men av någon mystisk anledning är han iklädd kostym, slips och hatt av italienskt snitt. Tsunas mamma har anställt Reborn som en inneboende extralärare till Tsuna, men Reborn verkar rätt farlig för att vara en bebis. Detta kan bero på att han är expert på vapen och en utbildad maffioso som rest hela vägen från Italien för att göra Tsuna till boss för sin maffiafamilj. När Tsuna säger nej till erbjudandet skjuter Reborn honom i pannan med en magisk kula. Under sina sista sekunder i livet ångrar Tsuna att han aldrig bekände sin kärlek till Kyoko och en ny Tsuna föds, fylld av all den ångest och styrka som man bara får tillgång till på dödens rand. Under loppet av 5 minuter hinner Tsuna bekänna sin kärlek, springa runt i skolan i bara kallingarna och bli känd som modig men extremt koko inför hela skolan. Så ska Reborn lyckas få lite fason på Tsuna så att han kan samla på sig maffiamedlemmar och bilda en stark familj?
Kul att veta:
Reborn går sedan 2004 i japanska Shonen Jump. Serien blev tecknad TV-serie i år (2006).
Omdöme:
Reborn är tillsammans med D.Gray-Man en av de mer originella Shonen Jumpserierna jag läst på länge, och samtidigt lyckas Reborn verkligen stoppa in varendaste liten mangakliché (utstött huvudperson, skolmiljö m.m.) man kan komma på. Den helt galna bilden av den italienska maffian är nog lite smått unik för serier i Shonen Jumps målgrupp och en välkommen paus från alla berättelser och filmer jag sett om den japanska maffian, yakuza. Reborn är likt en vrickad mangaversion av Gudfadern och dessutom riktigt underhållande. I och med att fler och fler medlemmar och maffiosos dyker upp blir serien dessutom riktigt spännande. Jag tror Reborn kan uppskattas av både Shonen Jump-fantaster samt läsare som söker en killserie med ett annorlunda koncept. Det var nog första gången på länge som jag läste en killserie och spontant kände att jag genast ville fortsätta med nästa bok. Jag skrattade dessutom högt både en och två gånger under läsandet så det visade sig vara en riktigt uppiggande bok, kanske just för att den är så absurd. Jag tror inte att första volymen håller för en andra genomläsning eftersom chocken över seriens bisarrhet drar upp betyget ett snäpp, det kanske skulle varit en trea egentligen... En skrattfest som rekommenderas för alla åldrar utom kanske de allra yngsta.
