Av Natsume Ono
Ristorante Paradiso är en serie om en komplicerad relation mellan mor och dotter, kombinerat med en charmerande skildring av livet på en italiensk restaurang. Serien sticker främst ut genom dess fokus på kvinnlig vänskap över generationerna, men även genom Natsume Onos karaktäristiska teckningar som ger serien både liv med sin unika stil. Serien ger mersmak och kommer att fortsätta i uppföljaren Gente, som släpps senare i år.
Nicoletta reser till Rom för att avslöja sin mamma Olgas hemlighet: Olga har nämligen inte berättat för sin nya man att hon har en vuxen dotter, som hon övergav för kärlekens skull. Nicoletta finner sin mamma och hennes nya man på restaurangen de driver tillsammans, Casetta dell’Orso. Där är alla i personalen medelålders gentlemän med glasögon, utvalda för att passa Olgas smak.
Kul att veta
Natsume Ono har även skrivit
Not Simple, Gente och
House of Five Leaves, som också kommer på engelska från Viz. Hennes serier utspelar sig ofta i Italien, vilket även är fallet i Ristorante Paradiso. Förutom seinenmanga (manga skriven för en äldre, manlig publik) skriver hon även Boys Love (manga med homosexuella teman) i slice of life-stuket under pseudonymen
basso.
Ristorante Paradiso ligger även till grund för en animeserie med samma namn, som visades på Fuji TVs "
Noitamina" i Japan, där man sedan några år tillbaka sänder anime för vuxna en gång i veckan.
Omdöme
Jag tyckte väldigt mycket om Ristorante Paradiso. Berättelsen, som fortsätter i uppföljaren Gente, handlar om Nicolettas inre resa från ung och (med all rätt) förorättad dotter till en ung kvinna som kan förstå och återknyta till sin mamma.
Istället för att göra ett stort drama med buller och bång skildrar Ono denna resa med ömhet och respekt. Nicolettas sårade barnahjärta läks gradvis medan hon umgås med sina arbetskolleger på restaurangen, men den mest rörande biten är förstås hur mamma och dotter, som i början av boken inte är mycket mer än främlingar för varandra, bit för bit försöker nå fram till varandra. Det är vackert och finstämt, och jag gläds åt att få läsa en så pass realistisk skildring av kvinnlig vänskap, då detta tema ofta tycks glömmas bort i seriernas värld. I Ristorante Paradiso har detta uppgraderats, precis som i Ai Yazawas
Nana, till navet som hela berättelsen kretsar kring.
Berättelsen fokuserar även på några av männen som jobbar i restaurangen och utforskar deras relationer till släktingar, ex-fruar, flickvänner och varandra. Mest rörande är berättelsen om två halvbröder som återses som vuxna, men den hätske Gigi och hans barnbarn tar nog priset som mest hjärtevärmande relation. Det finns många figurer att tycka om i serien och jag misstänker att de som inte får vara med mer än på ett hörn i Ristorante Paradiso kommer att få ta mer plats i uppföljaren Gente istället. Det ser jag verkligen fram emot.
En sak som måste nämnas är Natsume Onos otroligt attraktiva teckningsstil. Hon tecknar med pensel och har en avskalad stil, som fångar både atmosfär och stämning lika väl som den skildrar känslorna i serien. Bakgrunderna är ofta förenklade, men inte på det sätt som de ofta förenklas i manga, utan på ett eget, ganska unikt sätt. Hon tecknar inte saker och ting som de ser ut, utan som de uppfattas av oss när vi ser dem i ögonvrån.
Ristorante Paradiso, samt övriga kommande serier från Natsume Ono, rekommenderas varmt till er som gillar serier som handlar om livet i största allmänhet. Serien påminner även i ton och stil om
Flower of Life,
Age Called Blue,
Seduce Me After the Show, samt
Nana och
Dining Bar Akira.
Länkar
Natsume Onos japanska
hemsida.
Animens japanska
hemsida.
