Shohei och hans vänner tjänar en redig summa på att fota under tjejers kjolar på tunnelbanan. Bilderna läggs sedan upp på en hemsida som drar till sig alla möjliga pervon som gärna lättar på plånboken för ett par glimtar av trosor. Oturligt nog för Shohei kvävs idén redan i sin linda efter att han försökt fotografera en till synes oskyldig tonårstjej i skoluniform. Hon stjäl mobilens minneskort medan han själv jagas av vakter. Det blir dessutom värre av att hon sedan börjar i hans klass, och hotar med att avslöja honom. Men Shohei misstänker snabbt att nya tjejen Kasumi har en hel del att dölja, och hans nyfikenhet driver honom till att snoka. Det leder till att han involveras i en härva av terrordåd och döda blondiner, då en seriemördare är lös på gatorna, och Shohei blir allt mer orolig för vad för affärer Kasumi är indragen i. Underligt nog tycks Kasumi själv alltid vara spårlöst försvunnen när det väl gäller, och på plats finns istället tokyopolisens insatsstyrka, ledda av en ung kvinna med en tatuerad ros.
Kul att veta:
Rose Hip Rose är den våldsamma fortsättningen på Fujisawas
Rose Hip Zero. Serien är i sig fristående, men välbekanta ansikten dyker upp på båda sidor om brottsvågen. En fortsättning under namnet Magnum Rose Hip har påbörjats.
Omdöme:
Rose Hip Rose är ett actionpackat storstadsdrama, med allt vad det innebär. Det är brutalt, naket, skitigt och Tokyopop satte 18-årsgräns på mangan. Det blir dessutom ständigt värre, med blottade uppskurna kvinnokroppar hit och dit, samtidigt som det ska balanseras ut av Kasumi och Shoheis vardagliga relation, samt den inblick man får i Shoheis hemmaliv.
En actionrulle fast i mangaformat, men dialog och handling håller även om det inte är särskilt märkvärdig. Det är väldigt vältecknat och man känner igen Fujisawas tydliga prägel, speciellt i hans personbilder och sätt att ge sina karaktärer de mest fula ansiktsuttryck för att förtydliga deras situation, vilket var ett ofta förekommande och komiskt inslag hos Eikichi i Fujisawas serie
GTO.
Serien påminner lite om
Gunsmith Cats, som dock höll en lättare ton och var mer lik amerikanska detektivserier. Där är nog föregångaren Rose Hip Zero mer lik, då den har satt större vikt på polisyrkets partnerskap, och jag föredrar faktiskt den. Jag tycker Rose Hip Rose är bra, men det känns nästan orgieartat i vapen och halvstrippade tjejer. Det var inte riktigt i min smak, och nådde inte riktigt upp till mina förväntningar.
Rose Hip Rose är olämplig för yngre läsare på grund av alla obehagliga och våldsamma scener.
