Småpotatis är vad man kan kalla skurkarna Kyoji Kido håvar in på ungdomsroteln. Det är ligister och gängmedlemmar som blir offer för hans okonventionella metoder. Men Kyoji trivs där, långt ifrån sina tidigare dagar som agent på anti-terrorist departementet. Då dyker Kyojis gamle chef upp med ett erbjudande han inte kan motstå - en chans till hämnd. Kyoji värvas åter till att stoppa terrorgruppen ALICE, och hans nya partner är ingen mindre än stenhårda mördarmaskinen Kasumi, en 14-årig ex-medlem för organisationen i fråga! Det blir en vendetta tillika räddningsaktion byggd på ett vacklande partnerskap som skall stå starkt i en malström av hoppfulla försök, svek och död.
Kul att veta:
Rose Hip Zero är den fem volymer långa upptakten till Fujisawas Rose Hip Rose, men skrevs egentligen efter sin uppföljare.
Omdöme:
Rose Hip Zero är ett inte alltför ovanligt polis/deckardrama, där man känner igen karaktärerna eftersom drag av de dykt upp i otaliga actionrullar.
Det känns dock varken unikt eller klichéartat att Kasumi är söt och oskyldig till utseendet, men innerst inne en plågad mördare. Att jag inte har sett just henne tidigare gör inte att jag inte känner igen hennes person, men hon är inte tröttsam heller. I sin helhet funkar faktiskt partnerskapet mellan Kasumi och Kyoji bra, nästan lite som syskonkonflikter blandat med förtroende. Deras relation till varandra är en av seriens hörnstenar, och bidrar både till lite mer emotionellt djup samtidigt som det ger upphov till en del komiska situationer, och något som gör att jag över lag föredrar Rose Hip Zero framför sin efterföljare Rose Hip Rose. Rose Hip Zero är dessutom mindre fokuserad på att vara exponerande, och det känns som att jag slipper blottade kroppar till förmån för lite mer handling.
Tokyopops utgivning är snygg även om bildkvalitén kunde ha varit lite bättre, och bara ett riktigt fåtal gånger irriteras jag, som när man visar Kasumis tatuering för första gången. Scenen skall i sig vara viktig, men tatueringen hamnar mitt i uppslaget så att man nästan behöver bryta ryggen på boken för att se det, vilket jag ogillar skarpt.
Rose Hip Zero är underhållande för den som gillar action, tjejer i skoluniformer som vet hur de ska hantera skjutvapen, Fujisawas snygga och egna tecknarstil sedan tidigare (
GTO,
Shonan Junai-Gumi) och den som tyckte om gamla polisserier med gnabbande partners. Lite
Gunsmith Cats över det hela faktiskt, fast inte lika lättsam.
Rose Hip Zero är olämplig för yngre läsare eftersom den innehåller många vådsamma och obehagliga scener.
