Det finns ett fenomen som blivit allt vanligare i Japan, kallat
hikikomori, där ungdomar isolerar sig så från omvärlden att de inte ens lämnar sina hem. Huvudpersonen i Rozen Maiden, Jun Sakurada, är en ung kille som lider av detta.
Jun bor hemma, påpassad av sin syster Nori medan deras föräldrar reser jorden runt, och roar sig med att beställa new age-skräp från internet och skicka tillbaks det innan returperioden går ut. En dag levereras en fantastiskt välgjord docka i fransk stil tills Juns hem och när han drar upp den får han en stor chock – dockan lever! Hon presenterar sig som Shinku, den femte dockan i Rosjungfru-serien och kräver att Jun ska erkänna sin status som hennes tjänare. Följande Shinku börjar fler Rosjungfrur dyka upp och utmana Shinku till en strid på liv och död. Jun, som fungerar som hennes kraftkälla, är också ett mål och under kampens gång tvingas han även ta itu med sina sociala problem och sin ensamhet.
Kul att veta
Rozen Maiden görs av det kvinnliga mangateamet Peach-Pit. Bakom gruppnamnet står Banri Sendo och Shiboku Ebara. Rozen Maiden är i Japan uppe i sju volymer och är ännu inte avslutad. Serien tog en paus i våras, men skall åter börja gå i tidningen Monthly Comic Birz i juli.
Omdöme
Det är svårt att säga något om Rozen Maiden efter en volym, för det händer inte så mycket i första boken. Ja, Shinku dyker upp och vi får lite mystiska fighter, men allting känns ändå bara påbörjat och svårt att få grepp om.
Vilka Rosjungfru-dockorna är, varför Jun har blivit inblandad i det hela och framförallt varför man ska bry sig om att ta reda på detta vet man inte.
Serien lider nämligen av att personerna i den är ovanligt osympatiska hela bunten. Peach-Pit har lyckats bra med att bygga upp en mystisk stämning som antyder att det övernaturliga väntar runt hörnet, men när Jun är gnällig och bortskämd, Shinku överlägsen och Nori ganska patetisk (vilken storasyster med självrespekt låter sin lillebror kalla henne gris?) fungerar det liksom inte. Annars är just atmosfären det bästa i hela serien; de vackra dockorna, det småkusliga i att leksaker får liv och tomheten i Sakuradahemmet och Juns hjärta skildras väl.
Tyvärr är denna utgåva också ett typiskt exempel på Tokyopops slarv med översättningar. Omslaget är fint, men inuti boken förekommer både stavfel och andra små missar. Dessutom översätts få ljudeffekter (även när det bara är vitt i bakgrunden) och det finns inga fotnoter eller liknande för att förklara hur de låter. Trist.
Länkar
Peach Pit officiella hemsida.
