av Sumomo Yumeka
I den här boken samlas fyra berättelser om kärlek mellan högst olika människor, som ändå förenas till ”ett” genom sina känslor. Titelberättelsen handlar om ett par gymnasiepojkar och är definitivt den bästa i boken.
Det är en rörande historia om den impulsiva Yokota som styrs av sina känslor och den reserverade och blyge Nakagawa. Trots skillnaderna mellan dem blir de först vänner och sedan något mer. I ett lite ovanligt grepp låter författaren oss följa paret i flera ögonblicksbilder över åren. Eftersom många yaoi-berättelser slutar kort efter att huvudpersonerna blir ihop är det här en trevlig omväxling.
”The letter in the attic” är rar och lite melankolisk, men känns inte lika nyskapande som Same Cell Organism.
”To make an angel” är intressant och har ett starkt drag av sorgsenhet mitt i allt det gulliga vilket får även den att lyfta sig över snittet. Tyvärr tycker jag inte alls om hur Yumeka tecknar vingar, men berättelsen är så bra att det är lätt att ha överseende med.
Det som jag tycker förenar manganovellerna i Same Cell Organism är deras lågmälda ton och att
wabi-sabi idealet, skönheten i det enkla och inte helt perfekta, finns i dem allihop.
Teckningsstilen är ren och minimalistisk, känns som om den tjänar sitt syfte väl men är inget fantastisk. Yumeka har dock bättre koll på anatomi än många av tecknarna som gör en-volyms yaoi och figurerna känns naturliga och uttrycksfulla.
Det är i allmänhet väldigt ljusa sidor, lite mer kontraster hade inte skadat, men det gör att de få riktigt svarta fälten hon använder i t.ex. To make an angel verkligen står ut och får ökad tyngd.
Utgåvan är fin, med matt skyddsomslag och bra papperskvalitet. Det finns med lite skisser och småprat från författaren och några klotterbilder från hennes vänner.
Varför den här boken har fått åldersgränsen 16 år kan jag absolut inte förstå, det finns inga sexscener i den som berättigar det. Tvärtom tror jag den kan uppskattas mycket av läsare i den yngre tonåren; kanske just genom att undvika explicita sexscener finns det i stället en härlig känsla av förundran över kärleken och dess former i denna manga.
En lite långsam stämning svävar över Same Cell Organism, jag kan nästan känna hur det här är en manga som gjord för att läsas utomhus på en ljummen vårdag, men till och med mitt i vintern lyser den upp ens tillvaro. Rekommenderas starkt.
