Svärdsvingande samurajer och robotar för er som gillar storslagen action och humor blandat med efter katastrofen-miljöer och lågteknologi.
Animen Samurai 7 tar avstamp i den gamla klassikern
De sju samurajerna, en film som slog hela världen med häpnad när den kom på femtiotalet, men har föflyttat handlingen från det feodala Japan till ett framtida rike förstört av långa krig. Kvar finns ett antal bondesamhällen som försöker leva sitt liv i lugn och ro, något som omöjliggörs av de arméer av gigantiska stridsmechor som blivit kvar sedan krigen och som nu åker omkring och plundrar byarna på deras risskördar. I byn Kanna ruttnar de en dag på att ständigt bli av med sitt ris och bestämmer sig för att hyra samurajer, mänskliga superkrigare, för att försvara dem mot mechorna.
Det målas upp en ganska karg framtidsbild i tv-serien, där de gamla soldaterna inte riktigt vet vart de ska ta vägen nu när striderna äntligen tagit slut. Det är ett skitigt och söndertrasat landskap, och människorna som inte bor i byar på landet klämmer ihop sig i gigantiska metallstäder där allt verkar ha rostat sönder sedan lång tid tillbaka. Jag är oerhört svag för allt som känns steampunk, och smälter som smör i solskenet när en av samurajerna tidigt visar sig vara en ångdriven cyborg och grottninjor dyker upp iförda gasmasker. Visuellt är det en blandad kompott; designen är rakt igenom fantastisk, men animationerna och framförallt stridsscenerna kunde ofta ha varit strået vassare. Men storslaget är det. Intrigmässigt har de hämtat stommen från ursprungsfilmen, men inte mer. Även om du sett förlagan finns det mycket att hämta här. De första avsnitten känns som om det är den klassiska långfilmen i ny skrud, men efter ett tag grenar animen ut i något annat mer och mer. Eftersom tv-serien har mer tid på sig än långfilmen att berätta en historia hinner den bli mer komplex, den slänger in fler ingredienser och det är inte självklart hur allt ska sluta för tittaren, även om du sett långfilmen tidigare. Det som hindrar tv-serien att nå högre höjder är att få saker, bortsett den detaljerade och fantasieggande världen som målas upp, är riktigt bra genomförda. Animationerna är genomsnittliga, och när det drar ihop sig till strid känns de aningen bristfälliga, särskilt i jämförelse med animationsfröjder som
Samurai Champloo och
Gurren Lagann, som både två bräcker den här produktionen. De använder sig även av en hel del datoranimationer i Samurai 7, som vanligtvis fungerar riktigt bra, men ibland står ut för mycket och sticker lite i ögonen. Men till syvende og sist är det inget som hindrar oss samurajdiggare från att tycka om det vi ser.
