Av
Nanpei Yamada
Skyblue Shore är en riktig liten pärla till manga, som balanserar vemod och sorg med livslust och skaparglädje. Tomo är en härlig hjältinna, stark och drivkraftig, men inte felfri. Kärlekstriangeln är intressant och engagerar. Tillsammans med Nanpei Yamadas nästintill perfekta teckningar bjuds vi på en fin berättelse om att finna skönhet där ingen annan gör det.
När Tomo var liten träffade hon en jämnårig pojke på stranden, som visade henne hur man hittar fantastiska skatter bland tångruskor och drivved. Han lovade att de skulle träffas igen, men trots att Tomo återvände till havet dag efter dag kom han aldrig tillbaka. Mot alla odds träffas de igen på gymnasiet, men Tomo känner inte igen sin barndomsvän och förälskar sig istället i en annan kille, i tron att det är han som är pojken från stranden. Kommer Tomo att inse sitt misstag?
Kul att veta
Nanpei Yamada är i Japan mest känd för sin långkörare
Teprinsen (Koucha Ouji), en charmant serie om en teklubb som råkar frammana teälvorna Earl Grey, Assam och Darjeeling.
Skyblue Shore färdigställdes i Japan 2008 och blev sammanlagt 6 delar lång. Serien gick i Bessatsu Hana to Yume, samma mangaantologi som Grand Guignol Orchestra och
Otomen.
Omdöme
Efter att har läst och recenserat ett flertal debutserier av diverse olika mangatecknare, var det skönt att få sätta tänderna i något matigare, denna gången i form av en serie skriven och tecknad av en veteran, Nanpei Yamada. Hon har vid det här laget i sin karriär haft flera hitserier och skrivit både långa och korta verk, vilket innebär att hon hanterar både tecknandet och berättandets svåra konst på ett balanserat sätt som bara en erfaren serietecknare kan. Skyblue Seashore är ett bra exempel på det.
Teckningsmässigt är serien balanserad och genomtänkt: Det är lätt att skilja på de olika figurerna i serien, bakgrunderna är tydliga och sidorna är luftiga men drivs framåt i ett lagom komprimerat berättartempo. Serien vare sig stressar framåt eller står och stampar på samma ställe. Jag uppskattar framförallt Yamadas sätt att bit för bit låta mysteriet som ligger och gror i bakgrunden rullas upp; mot slutet av den här första volymen blev jag imponerad av hennes sätt att på serien sista sida sätta kroken i läsaren så att man knappt kan vänta på nästa del i serien.
Tomo är en mycket bra huvudperson, både stark och lätt att tycka om, men inte felfri. Hon är inte trångsynt eller dum, men hon har svårt att se vad som händer utanför det som berör henne personligen. Vi läsare ser förstås berättelsen i ett större sammanhang, vilket är lite frustrerande, men Tomo är inte osympatiskt begränsad i sin världsbild; gradvis öppnas hennes ögon för hur saker och ting hänger ihop under seriens gång. Det övriga persongalleriet är även det intressant, med både folk som har en koppling till Tomos barndom och andra i hennes närhet. Eftersom serien bara är 6 delar lång misstänker jag att vi inte kommer att hinna komma dem lika mycket in på skinnet som Tomo, men att döma av den här första volymen kommer de åtminstone inte att ignoreras.
Jag rekommenderar varmt Skyblue Shore till er som gillar välskrivna serier av det slag som pendlar mellan lätt humoristiska vardagsskildringar och mer jordnära dramatik, i stil med
Flower of Life,
Kare Kano,
The Stellar Six of Gingacho,
We Were There,
Fruitsbasket och framförallt
Sand Chronicles.
Länkar
Bessatsu Hana to Yumes
japanska hemsida
