av Masahiko Nakahira
Ryu är på resande fot genom Asien. Efter att ha bekämpat Sagat, Kungen av
Muay Thai, står det uppenbart att han håller på att falla offer för sitt inre mörker. Drömmen om att bli en sann krigare är ett minne blott om han låter ”Dark Hadou”, det Mörka Hadou, få övertaget. Därför lägger Ryu allt han kämpat för bakom sig och försöker leva ett liv utanför ringen. Självklart är det till ingen nytta, för det är svårt att leva tillbakadraget när man är livvakt åt brottslingar!
Ryus väg kolliderar snart med Chun-Lis, en kvinna som jobbar för Interpol. I utbyte mot att slippa sitta bakom lås och bom, och till stor del även på grund av sin nya vänskap med henne, går han med på att hjälpa Chun-Li finna basen för det ökända brottsyndikatet Shadaloo. Ryu möter även upp med sin barndomsvän, tillika stora rival, Ken Masters. Återföreningen får honom att inse hur viktigt det är att först lära sig kontrollera det Mörka Hadou för att därefter kunna bekämpa det.
I jakten på sina mål ställs nu alla tre inför allt från sadistiska ädlingar till megalomaniska überskurkar, och tvingas vandra en väg kantad av slagsmål, brottslighet och hämnd.
Kul att veta:
Street Fighter Alpha är baserad på Capcoms spelserie med samma namn. Kronologiskt är det tänkt att handlingen ska utspelas mellan Street Fighter och Street Fighter II. Alpha-serien gjordes för att dämpa fansens krav på ett Street Fighter III och en del av inspirationen till spelserien sägs komma från animen Street Fighter II – the Movie.
Omdöme:
Street Fighter Alpha är en manga som inte kan stå på egna ben. Hela charmen, om man anser den ha någon, ligger i att man har en tidigare relation till Street Fighter-konceptet. Det är en manga riktad till fansen helt enkelt, och det är antagligen endast de som uppskattar den.
Handlingen är inte engagerande och dialogen många gånger på samma nivå som i de gamla spelen, vilket funkade på skärm men är långt ifrån hållbart i serieformat.
Men blir man fortfarande lycklig över var chans man får till att se Ryu kämpa mot sin mörka sida, höra Ken skrika ”Shoryureppa”, eller hoppas på att Bison ska få rikligt med spö i slutet, så är Street Fighter Alpha helt klart en del av den
ultimata kollektionen.
Själv är jag långt ifrån imponerad. Inte ens då jag försöker se det ur nostalgisk synpunkt, ur ögonen på den flicka som brukade knappa fram Chun-Lis ”Hyakuretsukyaku” för allt hon var värd, känns det här som ett lyckat tilltag. Nej, mitt nuvarande jag och min barnsliga sida vill mest bara gömma oss, eller ännu hellre: gömma Street Fighter Alpha- mangan och låta den falla i glömska.
