Suikoden III (manga)

Ödets efterträdare lyder undertiteln till Suikoden III som utspelar sig i en värld sammanhållen av väldiga magiska krafter. Men där traditionella fantasy-berättelser gärna skildrar enstaka äventyrares våghalsiga bravader hör sådant inte riktigt Suikoden till. I stället tas läsaren med på en saga kantad av politiska konspirationer och fullskaliga krig mellan hela nationer. Vi följer framför allt tre olika huvudpersoner som alla på sitt sätt är ödets efterträdare men de befinner sig även på motsatta sidor av kriget och därför på var sin ände av berättelsen. De typiska skurktyperna är lätträknade. Här handlar det om personer på motsatta sidor av en konflikt.

Det börjar nu dra ihop sig i Shimizus skildring av Suikoden III. Baserad på rollspelet till PlayStation2 har den här mangan varit relativ trogen spelets handling, med bara några få men anmärkningsvärda utsvävningar i de tidigare volymerna. Mycket har utelämnats, vilket väl var att vänta, men då den senaste volymen på ett så tydligt sätt markerar början på slutet för berättelsen känns det ändå lite synd. Shimizu har tidigare utlovat att han nog skulle hinna med att inkludera samtliga av spelets 108 karaktärer i mangan, om än bara i förbifarten i någon enstaka serieruta. Att leta reda på alla dessa karaktärer bland myllret av bifigurer kan nog vara ett kul tidsfördriv, åtminstone för dem som sedan tidigare är bekanta med spelet.

Tio volymer är en hel del att bygga en enda berättelse på och jag vågade faktiskt tro att Shimuzu skulle lyckas med bedriften utan att behöva stressa till det. Jag kan nu konstatera att så inte blev fallet. Jag saknar framförallt de storslagna och utförliga skildringarna av fältslagen där läsaren tidigare hade full överblick över respektive styrkas formation, taktik osv. I den senaste boken ges fältslagen förhållandevis lite utrymme och är både ointressanta och röriga. Jag var faktiskt tvungen att läsa om delar av boken enbart för att förtydliga för mig själv om fiendeledaren fortfarande hade kontroll över sin krigshär inför den sista striden. En del frågor lämnas dessutom obesvarade. Förklaringen finnes i spelet men framgår aldrig i mangan. Det känns alltså som att Shimizu har tappat tråden lite. Fast på det stora hela är det fortfarande underhållande läsning som jag med gott samvete kan rekommendera till alla med förkärlek för fantasy eller rollspel. Nu återstår bara upplösningen. Nästa volym kommer att vara den sista.