Jag upptäckte MADHOUSE:s Hosoda och Okudera efter 2006 års festivalfavorit The Girl Who Leapt Through Time. Innan dess var parhästarna nästan helt okända; Hosoda största cred dittills var som regissör till par avsnitt av Digimon. Deras Summer Wars är av flera anledningar en spirituell uppföljare till underbara The Girl Who Leapt Through Time.
Det är dags för ännu ett långt och slött sommarlov! Mattenörden Kenji har hittat ett feriejobb som moderator för det enorma OZ, ett Facebook på tjack
där du gör allt från skickar mejl till betalar räkningar. I verkliga livet är Kenji mer nörd än Fogell i
Supersugen, men i OZ:s fightingspel King
Kazama är han reflexkung nummer ett.
Han hinner dock inte sätta foten på jobbet förrän skolans hottie Natsuki ger honom ett helt annat förslag. Natsukis stolta adelsfamilj ska nämligen
till Nagano för att gå på 90-årskalas. Vad vinner skolans populäraste tjej på att dra med killen med världens lägsta självkänsla? Natsuki har nämligen lovat mormor att presentera sin fästman, trots att
hon ännu är singel. Kenji försöker sitt bästa att spela med, vilket fungerar riktigt sådär. Under en sömnlös natt får Kenji ett mystiskt meddelande på OZ; en mattekluring som han efter en del hjärngympa lyckas knäcka. Vad han inte vet är att han just hjälpt till att hacka OZ:s säkerhetskod.
Nästa morgon vaknar familjen till rapporter om att internet ligger nere och en värld i kaos. En ondsint AI kallad Love Machine sprider sig med mål
att ta över hela jäkla Internet och har skickat efter en satellit med kraschmål Jorden!
Summer Wars öppnar som en typisk japansk rom-com, men turturduvandet blir vagare då Kenji måste rädda hela Japan och Summer Wars blir så nära
Roland
Emmerich man kan komma i anime - en typisk sommarbiorulle från Hollywood – bombastisk men med simpel handling. Cyberterrorismen känns som något från
Akira eller
Roujin Z. Ja, manuset hade lätt kunnat bli en melodramatisk sci-fi-soppa, men istället förlitar man sig på realism och subtilitet och det blir 114 minuter japansk kvalitetsanime när den är som allra mysigast, med lika delar samhällssatir, optimism och familjekärlek.
Den där dosen våld som annars präglar
MADHOUSE är som bortsopad och filmen känns istället gammaldaga, men samtidigt lägger man ingen moralkaka i att
folk tillbringar sina dagar på nätet, utan berättar bara att det är så.
Äldre generationer får heller ingen känga för sin okunnighet. Natsukis gammalmormor Sakae, är lätt mäktigast av karaktärerna - och hon har inte
ens en knapptelefon. Kontrasterna till det traditionella Japan kring Nagano där filmen utspelar
sig, är skarpa. Jag fastnade direkt för den sagoboksliknande Miayazaki-doftande tecknarstilen och miljöerna sitter knivskarpt kvar i mitt minne; soluppgångar och blommor i natten – för att inte tala om den digitala världen OZ - det är skönt då CGI används smakfullt.
Tycker du - som jag - att inget ännu kunnat mätas med
Spirited Away, se hit - Summer Wars är en av en av 00-talets bästa animefilmer!
