Av: Kouji Seo
Pojke blir intresserad av tjej. Pojke försöker få känslorna besvarade. Pojke misslyckas fatalt i sina pinsamma och allt desperatare ansträngning till att få upp tjejens ögon för honom. Vi kan historian och vi har hört den förr, men ändå så överraskar, pinar och engagerar Suzuka som få mangaböcker i samma genre.
Yamato Akitsuki heter protagonisten, vars liv förändras när han flyttar från landet och in i metropolen Tokyo, i en av hans mosters lägenheter. Anledningen är att han ska börja på en ny skola med friidrottsinriktning. Själv är han inte särskilt intresserad av idrott men han hittar snabbt andra saker som är desto mer engagerade, nämligen den hårdsatsande Suzuka. För Akitsuki, som inte har någon erfarenhet av relationer mellan könen sedan tidigare, börjar här en lång och komplicerad historia som ännu inte har nått fram till sitt mål.
I Japan är mangan uppe i hela 16 volymer, men som sagt har
Kouji Seo ännu inte knutit ihop säcken på den. Det finns en anime på 26 avsnitt som sträcker sig till i mangan motsvarande kapitel 72, men som oftast så är det i mangan som man får hela upplevelsen. Och det är verkligen en hisnande färd man handlöst kastas ut på.
Till en början känns den ganska ordinär, en hel del fan service och tjejer sida upp och sida ner. Det är svårt att inte göra en
Love Hina-referens då omständligheterna är så lika. Suzuka går dock ännu djupare inom ämnet relationer än nyss nämnda serie. Främst så känns den mycket mer trovärdig. Scener och situationer uppstår som hämtade från ens egna upplevelser och igenkännelse-faktorn är ofta hög.
Även om det är romans som är huvudämnet så är det humorn som mangan bygger på. Själv så har ingen manga som har fått mig att vrida mig i stolen av förfärelse, särskilt över hur huvudkaraktären agerar. Han blir ofta beskylld för att vara oansvarig, men enligt mig är oftast helt från vettet. Ändå så lider jag med honom lika ofta och skrattar och det jag måste motvilligt erkänna att jag nog har klämt fram en liten tår också. Det är mycket pinsamhetshumor och den ligger nästan hela tiden på gränsen för att bli för jobbig, det blir hårda prövningar för både Akitsuki och läsaren.
Tar man sig bara lite tid att läsa igenom några kapitel blir du mer och mer engagerad och till slut sitter du där, skrattar rakt ut i luften, hytter med näven åt boken och vågar inte vända blad på grund av de oerhörda situationerna som Kouji så excellent har knåpat ihop.
Tyvärr kan det ibland bli lite för mycket av det goda. Intrigerna blir lite väl långa och krystade och man vill bara att det ska sluta lyckligt. Stilen är ganska varierande, men håller överlag hög klass. Detta kan vara en av få japanska serier som visar trovärdiga relationer. Det vanligaste alternativet är att hela mangan går ut på att huvudpersonen ska försöka få någon figur intresserad i denne, med blandat resultat i slutändan. Handlingen i Suzuka sträcker sig över flera år och det blir lite som en långkörande såpopera och som ni vet så är det oerhört svårt att slita sig från den när man väl satt sig in i den. Livet är inte enkelt, och det är inte Suzuka heller. Den är komplicerad och gastkramande och framför allt väldigt bra.
