Av
Saki Otoh och
Nakamura Tomomi
Manga om knarkpolisen i Kanto-regionen och deras dagliga problem med missbruk, droger och brottsyndikat. Ojämn i bildkvalitén och stundom även i utförande, men lyckas undkomma den spretigaste känslan och håller intresset under genomläsningen.
Det är svårt för narkotikaroteln i Kanto-regionen att förstå sina nya medlemmar. Den nästan dumnaive Kai Eto tycks inte vilja göra en fluga förnär, och i sin barnsliga iver är han kanske den mest olämpliga kandidaten man någonsin haft med på ett uppdrag. Tills han flippar, åtminstone. Hans ovillige partner Hal Kurabayashi, är kall, effektiv och ständigt på gränsen till ett utbrott över Kais inkompetens. Ett radarpar utan like med andra ord. Och nu ska de hala in brottssyndikatet Ryugen och stoppa spridningen av deras nya drog, Dragon Speed. Livet kunde ha varit lättare.
Kul att veta:
Switch trycktes i Square Enix shoneninriktade mangatidning GFantasy mellan 2002-2008 innan den gavs ut i 13 volymer.
Författarduon Saki Otoh och Nakamura Tomomi går även under det gemensamma artistnamnet Naked Ape.
Omdöme:
Det är lite svårt att bestämma sig om Switch, tycker jag. Jag gillar handlingen, som med lätthet kunde vara premissen till en film jag skulle kunna se. Det är brott, intriger och smutsig verklighet. Det funkar för min del och karaktärerna håller mig intresserade, speciellt den annars så stoiske och professionelle Hal som alltid tappar humöret kring sin partner, eller den godmodige och avslappnade polisen Narita som inte kan låta bli att jävlas med narkotikaroteln.
Däremot är utförandet något förvirrande ibland. De plötsliga kasten mellan personligheter och beteenden förklaras allteftersom, så det är snarare i bild som det brister och det saknas en tydligare inre strukturering. Det kan exempelvis vara svårt att först se vem det är som sticker kniven i vem, för rörelser avslöjar inte alltid det förloppet. Detta är dock relativt överkomligt. Själv stör jag mig mest på den obalanserade kvalitén i bild. Exempelvis kan ansiktsuttryck tecknas med känsla medan bakgrunderna inte bara är platta utan tråkiga på ett sätt att jag faktiskt tänker på det. Och när man väl ritar ett utförligt och snyggt personporträtt, så känns det verkligen hafsigt att mitt bland dessa detaljer teckna blåmärken som gråaktiga och pixelartade fläckar. Det känns oväntat och irriterande hafsigt när bild och text annars samspelar väl, vilket gör det svårt att betygsätta Switch.
Switch är en serie olämplig för en yngre publik, även om våldet inte är alltför explicit.
Rekommenderas för dem som gillar manga i stil med
Rose Hip Rose,
Gunsmith Cats eller actioninriktade kriminalfilmer på tv.
