av Banri Hidaka
Kei och Kanzaki är klasskamrater, men innan de ens hinner lära känna varandra börjar Kei tjata om att hon vill besöka Kanzakis lägenhet där han bor själv. Kanzaki känner sig mest irriterad, och vägrar att låta någon se rummet han bor i. Men Kei ger sig inte. Det är nästan som om hon är besatt av någonting som gör att hon absolut måste få se Kanzakis lägenhet. Kei bjuder in Kanzaki på middag hemma hos hennes kusin och storebror, och Kanzaki får bit för bit inblick i Keis komplicerade familjeliv, samt ny insikt i Kei som person.
Kul att veta
Hidaka Banri är ett av de stora namnen inom modern shoujomanga just nu, och var länge underrepresenterad på engelska (speciellt med tanke på att hon nästan säljer lika bra som
Fruits Basket i Japan). Men helt plötsligt släppte Tokyopop och CMX tillsammans 3 av hennes mest populära serier på en gång. Av dessa tycker jag att Tears of a Lamb är hennes bästa, och den förtjänar att upptäckas av fler.
Omdöme
Tears of A Lamb är en serie som jag först läste slutet av, och inte förrän nu har kunnat läsa den första volymen. Jag kan säga redan nu att jag tycker att det är en serie som blir bättre och bättre för varje bok, men även den här första volymen visade sig vara mycket engagerande och spännande. Jag uppskattar att Banri Hidaka bit för bit låter oss få veta nya ledtrådar i mysteriet som omger Kei. Vi läsare får följa med Kanzaki in i en dramatisk och komplicerad familj, som är både splittrad och starkt sammanhållen på samma gång. Banri Hidaka är verkligen skicklig i att skildra komplicerade känslor och förhållanden.
Tears of A Lamb tar även upp problemet med ätstörningar. I Keis fall är det stressinducerad anorexi, och serien handlar mycket om Keis psykogiska hälsa. Hennes kamp för att hålla humöret uppe trots de starka skuldkänslor som hon brottas med är engagerande, och kan närmast jämföras med Tohru Hondas sorgearbete i Fruits Basket. Men till skillnad från den inåtvända och milda Tohru är Kei en utåtriktad och färgstark karaktär, som tar plats och verkligen rycker tag i folk omkring henne. Där Tohru läker sorgsna hjärtan genom att acceptera och älska villkorslöst, briljerar Kei istället med sin oerhörda livsglädje och envisa vägran att ge upp. Det ser jag som någonting klart positivt, som serien vinner mycket på. Det känns faktiskt som att Fruitsbasket och Tears of A Lamb kompletterar varandra bra. Jag ser även stora möjligheter till att både killar och tjejer kan uppskatta den här serien lika mycket.
Allt som allt finns det mer eller mindre ingenting att klaga på i första volymen av Tears of A Lamb. Alla karaktärer är färgstarka och lätta att komma ihåg, humorn fick mig att skratta högt flera gånger, och när det blev dramatiskt kändes det verkligen i bröstet på mig. Är det någon serie som förtjänar att kallas underskattad, är det denna. Dessutom har CMX så vitt jag kan se gjort ett bra jobb, med en jättebra översättning och fint tryck och bildredigering.
Tears of A Lamb bjuder på den starkaste första volymen jag har läst på ett tag. Varmt rekommenderad!
Tears of a Lamb passar för de flesta åldrar, men uppskattas kanske inte av de allra yngsta. Den tar upp ämnen som anorexi och skuldkänslor på ett välbalanserat sätt.
Liknande titlar
Fruits Basket
I hate you more than anyone
V.B. Rose
Kare Kano 
