Jag har tidigare recenserat
mangan som den här filmen baseras på, och uttryck min förtjusning. Det var med visst motstånd jag tittade på filmatiseringen, för inte kunde väl den vara lika bra? Det visade sig att jag hade ganska så rätt, men filmen överglänste mangan på åtminstone ett plan: det visuella. Filmen är som ett färggrant fyrverkeri, och mycket, mycket, vackert. De har lyckats på ett beundransvärt sätt att gestalta staden som en levande metropol och den verkar precis lika härligt kaosartad i filmen som i mangan, fast nu i färg. Det gör en hel del.
Svart och Vit är två gatupojkar som gjort det till sitt kall att försvara staden från alla skurkar och störande element. När de till slut irriterar stadens organiserade brottslighet en gång för mycket skickar de lönnmördare efter pojkarna, samtidigt som polisen blir mer och mer indragen från andra hållet. Det kan stundtals vara lite knepigt att följa med i alla turer och krumbukter i berättelsen - här var mangan en aning tydligare (förmodligen för att den har all tid i världen att berätta samma händelseförlopp på) - men är så fartfylld och snygg att jag förlåter den.
Det filmen inte riktigt lyckas med är den inre konflikt som Svart försöker hålla inom sig och besegra, samt vad hans kamrat Vit har med det att göra. I mangan är det en central del av historien, men i filmen tycker jag inte att det fungerar lika bra. En annan ingrediens jag saknade var hur mänskliga alla bifigurerna i mangan verkade. Här hinner regissören inte riktigt med att presentera alla personligheter som kameran fastnar på, och de förblir en aning plattare och tråkigare.
Men det är mest smågnäll från min sida. Det är en bra film, med ett intressant manus som framför allt är oerhört snygg. Se den!
Om du gillar den här kan jag även tipsa om
Paprika.
