Av
Kou Yaginuma
Twin Spica är en genuint välgjord och genomtänkt serie, som ger bakläxa till dem som inte tror att det går att hitta bra japanska serier utan fanservice. Serien blandar drömmar, smärta och nostalgi på ett vis som för tankarna till Kenji Miyazawas klassiker Night on the Galactic Railroad och passar sannolikt läsare i alla åldrar, på grund av dess universella budskap och väl valda berättarstil. Twin Spica hamnar i min personliga kategori för serier som jag tror och känner att alla kan uppskatta, oavsett deras förutsättningar som läsare.
År 2010 skjuter Japan iväg sin första bemannade rymdfarkost, Lejonet, men 72 sekunder efter start fattar raketens bränsletankar eld. Alla säkerhetssystem slår fel och raketen störtar rakt ner i den lilla staden Yuigahama. Dödssiffrorna är höga och både astronauterna i raketen så väl som många av invånarna mister sina liv. En ung mamma skyddar sin ettåriga dotter på bekostnad av sitt eget liv i samma ögonblick som en ung astronaut fylld av drömmar ligger döende och ser stjärnorna på himlen ovanför honom blinka stillsamt.
Raketkraschen förändrar mångas liv den kvällen och Twin Spica handlar om ur de som var med om den måste försöka gå vidare, både de som är i livet och de som inte hade samma tur.
Kul att veta
Twin Spica är en avslutad serie i Japan, som sammanlagt blev 16 delar lång. Serien låg även till grund för en 20 avsnitt lång TV-anime som sändes på TV i Japan mellan 2003-2004. Animen finns tyvärr inte utgiven på engelsktextad DVD.
Omdöme
Ibland, när man ska rekommendera en riktigt bra serie till folk, måste man börja med att kontra deras fördomar om vad de tror att varje manga är eller innehåller (fanservice, strikt genreinriktad, gjord för en begränsad målgrupp). Men i det här fallet känns det respektlöst att behöva definiera Twin Spica efter vad den inte innehåller. Därför tänker jag berätta vad serien faktiskt är: En utmärkt serie för alla sorters läsare, män som kvinnor, vuxna som barn, att läsa och känna igen sig i.
Twin Spica handlar om Asumis dröm om att bli astronaut och få resa ut i rymden. Samtidigt får vi följa med i den inre resa som det innebär för henne att bearbeta minnena av modern, som efter en lång tid i koma dör av skadorna hon fick när en rymdfärja kraschade i deras hemstad. Asumis längtan efter att få expandera sina horisonter och komma nära sina älskade stjärnor berör på djupet. Yaginuma kopplar skickligt och finstämt hennes drömmar och längtan till saknaden efter modern, vars ansikte Asumi endast har sett inlindat i bandage på andra sidan glasrutan i ett isolerat sjukrum.
När vi för första gången möter Asumi i serien, har modern varit död länge, men minnena av henne lever kvar. Lever kvar gör även herr Lejon, anden av en av de rymdfarare som dog i samma olycka som Asumis mamma. Herr Lejon hålls kvar på jorden av sina ouppfyllda drömmar att få resa ut i rymden. Han blir Asumis osynliga "låtsaskompis". De vuxna som finns i Asumis närhet har föredömligt accepterat att Asumi med jämna mellanrum refererar till herr Lejon. De låter henne även fortsätta att spinna vidare på sina storslagna drömmar.
Inledningskapitlet, som sätter ton på hela serien, är en underbar liten berättelse om en ensamstående pappas kamp för att inte bara leva vidare efter att hans fru har gått bort, utan även hur han kämpar för att behålla och nära det som betyder något i hans liv, det vill säga hans dotter Asumi och hennes gränslösa drömmar. Det är det starkaste inledningskapitlet jag har läst i en japansk serie sedan
Eden – It’s An Endless World.
Twin Spica är otroligt vackert tecknad, med känsla för detalj och sidlayouten perfekt legerad med stämningen och känslan i berättelsen. Ofta kan jag känna att jag gillar antingen berättande, teckningar, tonen mot läsarna eller stilen i en serie, men i Twin Spica är det mest imponerande den harmoni som jag anar i varje aspekt av serien. Mest tycker jag om avsnitten som handlar om Asumis uppväxt i den lilla staden, men även skildringen av astronaututbildningen fungerar väl i sammanhanget.
Till er som uppskattar Twin Spica rekommenderar även
What A Wonderful World,
Drömmarnas djup,
Bunny Drop,
Yotsuba!,
Flower of Life,
En kopp kaffe till,
Honey And Clover,
Sand Chronicles,
Moyasimon,
Emma och den kommande serien Wandering Son. Det blir en lång lista, ja, men alla dessa förslag har, sina olika berättelseupplägg till trots, kvaliteter som påminner mig om de jag finner i Twin Spica.
Twin Spica har mina varmaste rekommendationer, både till unga och vuxna läsare, till nykomlingar såväl som till uttråkade mangarävar!
