På internatet Cross Academy finns det två sorters elever; dagklassen och den enigmatiska nattklassen som till övervägande del består av fantastiskt vackra killar. Men det är inte det enda som skiljer de båda klasserna åt, för Cross Academy är en unik skola som också är platsen för ett stort experiment. I nattklassen går nämligen uteslutande vampyrer! Skolans rektor hoppas att ökad förståelse mellan människor och vampyrer ska leda till att nästa generation kan leva mer fredligt tillsammans, men än är det en bit kvar till det målet…
Uppgiften att hålla isär de olika klasserna vilar på disciplinnämnden som består av Yuki Cross (adopterad dotter till rektorn) och Zero Kiryu. De har ett styvt jobb, för dageleverna vill inget hellre än lära känna natteleverna bättre och de i sin tur har inte alltid kontroll över sin aptit… Som tur är hjälper också Kaname Kuran, ledare för nattklassen, till att hålla ordning på sina vampyrer. Men han verkar också oroväckande intresserad av Yuki, till Zeros stora förtret.
Omdöme
Handlingen i Vampire Knight bygger på flera trådar. En av de viktigaste är triangeldramat mellan Yuki, Zero och Kaname som känns lite uttjatat, men läggs fram på ett bra och trovärdigt sätt av författaren. Sedan finns också Yukis förflutna, som hon nästan helt tappat minnet av och Zeros mörka hemlighet. Den senare är intressant och tillsammans tror jag att de här ingredienserna räcker väl till för att bära upp en spännande vampyrintrig.
Det är lite störande att så många av personerna har så väldigt lika ansikten, särskilt vampyrkillarna är svåra att skilja på. Men efter ett tag, när deras karaktärer utvecklas, börjar man snabbare se vem som är vem. Personerna är rätt intressanta och ofta sympatiska – även om det finns en del "älska att hata"-typer också. Exempelvis en som fått smeknamnet Idol, snygg och kaxig snubbe som också har en grej för Yuki – eller hennes blod snarare. Ögonen (framförallt Yukis) är väldigt stora, vilket tog mig ett bra tag att vänja mig vid. I övrigt är teckningsstilen helt okej men inget spektakulärt. Hino är också lite väl förtjust i screentones i stället för att rita ut bakgrunderna ordentligt, men eftersom mycket av mangan utspelas på natten är det kanske ett stilistiskt val.
Helt okej romantiskt vampyrdrama. Det antyds mycket hemligheter och mysterier och om författaren genomför en del av de saker som verkar ligga och vila under ytan tror jag att den har mangan kan lyfta rejält när man kommer flera volymer in. Serien ligger för närvarande på sex böcker, men är inte avslutad än.
