Alla animetittare har sina egna klassiker, och i mitt fall har Vision of Escaflowne varit en av de serier som fördjupade mitt intresse för anime från en flirt till en djup kärleksaffär. Varje gång jag återvänder till Hitomi, Van och Allens äventyr återuppväcks mitt intresse och jag faller ännu en gång handlöst för seriens på ett sätt enkla, men samtidigt komplexa berättelse som är något så ovanligt som en fantasyanime med inslag av mycket annorlunda mecharustningar. Det gjordes även en biofilm i efterhand, som ni kan läsa om
här.
Seriens huvudperson Hitomi är en vanlig japansk skolflicka, med vardagliga problem och kärleksbekymmer. Hon har även talang att spå i kort och har rykte om sig att hennes spådomar ofta slår in. En dag, mitt under löpträningen, förändras Hitomis liv för evigt. En drake och en ung man dyker upp i tomma intet framför henne och av en slump råkar hon föras med tillbaka till sin egen värld. Världen hon förs till ligger i krig, och Van, den unge mannen som förde henne dit, för en till synes fruktlös kamp för att hämnas sitt eget folk, som brutalt mördades av ett mäktigt krigsimperium. Han strider med hjälp av den mäktiga, legendariska rustningen Escaflowne, som får sina krafter utav ett drakhjärta. Escaflowne har förmågan att förvandlas till olika skepnader, men det visar sig vara svårt att kontrollera den levande rustningen i längden. Kan Hitomis begynnande krafter hjälpa Van?
Hitomi är inte en flicka med enbart goda sidor. Hon tvingas under seriens gång både att upptäcka och kämpa för att acceptera att hon inte alltid gör det rätta. Hon blir svartsjuk, utnyttjar sina krafter på fel sätt och hon skadar folk som inte har förtjänat det genom sin själviskhet. Men hon upptäcker även något mycket, mycket viktigare än så när hon helhjärtat ger sig in i kampen mot den onda kejsaren; hon upptäcker att hon har möjligheten att styra sitt eget öde. Även de andra karaktärerna får slåss mot sina egna demoner, utan att det någonsin känns uttjatat eller gråtmilt. Van, som till en början är en ganska anonym och fullständigt uppslukad av sitt hämndbegär, visar sig vara en oväntat komplex och välgjord person. Han är dock inte den enda som överraskar under seriens gång.
Escaflowne, som skapades och sändes på TV i Japan 1996, drabbades utav svallvågorna utav Japans mest inflytelserika tecknade TV-serie under 90-talet,
Neon Genesis Evangelion. Bara några månader innan Escaflownes TV-debut hade Evangelion-teamet kommit undan med att smita in några av de mest våldsamma TV-scener som någonsin sänts på bästa sändningstid, och Escaflowne tvingades därför tona ner våldet i serien för att klara av de nya, strängare förhållningsreglerna för vad som fick sändas på TV. Shoji Kawamori, som skrev screenplay för serien, har i intervjuer berättat att de därför istället lade mer tonvikt på kärlek än vad som var planerat. Kanske är denna välbalanserade mix av värme och mörker anledningen till att serien fortfarande är så älskad bland gamla animefans.
Jag hoppas att Vision of Escaflowne kommer att fortsätta ses av både unga och gamla tittare. Det är en serie som aldrig blir inaktuell i sin skildring av krigets fasor och vikten utav kärlek mellan människor, samtidigt som den för den tiden avancerade och vackra handtecknade animationer enligt mig fortfarande triumferar över de flesta urvattnade CGI-animationer som har producerats hittills under 2000-talet. Escaflowne är en utmärkt serie att börja med som animeintresserad, men det är även en fantastisk serie att återvända till varje gång intresset för anime tycks vara på upphällningen. Det är så här bra jag önskar att alla moderna animeserier kunde vara.
