Fyra tokigt snygga killar, en stenrik hyresvärdinna och en helvetisk utmaning!
När fyra vänner går med på att lära hyresvärdinnans brorsdotter att bli en fin dam i utbyte mot att slippa hyran, antog de att det gällde lite förfining och putsande i kanterna. Men Sunako visar sig vara långt ifrån en oslipad diamant. Hon är mer likt ett stycke kol, som behöver genomgå tusen år av högt tryck för att rubbas ur sina vanor. Ja, en morbid, skräckälskande, gothfetischistisk klump av demonkol som skrämmer livet ur killarna.
Drömmen om hyresfritt leverne blir snabbt till en mardröm då Sunako är minst lika avigt inställd till sina nya sambos som de är till henne.
The Wallflower (Yamatonadeshiko shichihenge) är baserad på
Tomoko Hayakawas manga med samma namn. Mangan är nu uppe i 20 volymer i Japan, medan animen avslutades efter 25 avsnitt. Start- och sluttemat sjungs inte oväntat av artisten
Kiyoharu, som är Hayakawas stora idol, och som ovetandes var modell för flertalet drag hos hennes snygga killkaraktärer (Takenaga uträknad).
Handlingen i serien följer till början mangans ramar, men mot animens andra hälft börjar avsnitten allt oftare hoppa fram och tillbaka, och serien avslutas med ett avsnitt ur volym nio, trots att tidigare avsnitt handlingsmässigt nått ända fram till volym 13.
Tyvärr har The Wallflower tappat mycket av sitt sting då den lämnade pappersformen till förmån för tv-rutan. Självklart rör den samma frågor: utanförskap, vänskap, fördomar och ytlighet. Det handlar fortfarande om hur båda parter ska se förbi det yttre skalet och lära sig att värdera det som finns på insidan. Visst är det på sina ställen fortfarande komiskt och bra, men det hela presenteras allt som oftast utan själ. De första avsnitten känns lite mer genomtänkta, men allteftersom blir karaktärerna tristare, bakgrunderna detaljfria och bifigurerna blir meningslösa streckgubbar. Om det inte går så långt att de irriterar än gränslöst, som the Goth-Loli Sisters lycka göra här. Liknande drag presenteras visserligen även i mangan, men i en helt annan mängd. Här ger det allt som oftast intrycket av en billig utväg, vilket känns som ett riktigt bottennapp med tanke på att mannen bakom animen är Shinichi Watanabe, som tidigare gjort den skruvade och speciella
Excel Saga.
Wallflower handlar fortfarande om självbild, acceptans och att våga tro på både sig själv och andra. Men vill man få ut mer av den här underhållande och mörka fula ankungen-sagan rekommenderar jag varmt att man plockar upp mangan. Det ger mycket mer.
